Kvällens film har kommit i sju akter, varje måste spolas upp på en separat rulle. Det är också det som skiljer gamla projektorer från nya. På de nyare modellerna behöver man inte alternera mellan två projektorer för att få flyt i bilderna, de klarar allt med en maskin. Men nu pratar vi äldre tider, låt oss säga 50-tal. För Ivan är inte helt säker på när projektorerna är tillverkade men det borde vara runt 1950 enas vi om. De ser ut som militärmaktens grågröna plåt- och stålskapelser från den tiden men sprider mer glädje än krig. Får vi hoppas i alla fall. Maskinrummet luktar lite kaffe och projektorvärme på nått sätt. Alla som sett en 8 millimeters film vet vad jag pratar om. Ivan är avslappnat koncentrerad under förarbetet.
Tycker du själv om film?
- Ja det gör jag, men jag har inget jätteintresse precis, svarar Ivan medan han inspekterar en skarvning i en filmremsa.
Skarvarna är sammanfogade med tejp, primitivt kan tyckas men det fungerar fortfarande bra.
- Förr limmade man ihop allt, det var vanskligare. Det hände ganska ofta att skarvarna brast och det blev vitt på duken. Sånt var lite pinsamt men man lär sig att inte stressa upp sig för mycket. Jag gör inte det längre i alla fall.
Nej det är ingen idé att stressa upp sig, kanske är det rutinen som gör det. Ivan har "kört", som han själv uttrycker det, sen 50-talet. Det var då han tog den nödvändiga licensen. Det började i Överum och var väl mer ett intresse för maskiner i sig än för själva filmerna. De spelar andrafiol.
- Det finns massor av bra film men det var faktiskt bättre förr. Jag tänker på riktigt stora, historiska filmer med tusentals statister.
Menar du som Ben Hur och Cleopatra?
- Ja precis. Nu för tiden görs allting i dator, det är inte lika häftigt tycker jag. Men jag ser på film hemma ibland, gärna nått med action, det ska hända lite.
Västervik har haft sin beskärda del av biografer. På 60-talet fanns det fyra som höll igång, samtidigt. Vissa besökare gick först på föreställning på Roxy och sedan direkt över till Röda Kvarn för att se en till. Palladium fanns då med, liksom Forum i Folkets hus, nuvarande Bryggaren. Och det är där vi är ikväll. Filmstudion visar säsongens första film och salongen är nästintill full, sju platser verkar vara tomma. Ivan ska köra i kväll som han brukar. Utrustningen är han van vid.
Har ni någon gång tänkt på det gula märket uppe i hörnet av filmduken, ett märke som knappt märkbart blinkar förbi ett par gånger? Det är Ivans tecken, det är dags att byta projektor och ladda en ny akt i den gamla för att kunna ändra om cirka 20 minuter igen. Och så håller det på men tiden kan variera.
- Man behöver vara lite på sin vakt. Visst har man missat någon gång men det hinner man rätta till. När jag "körde upp" för certifikatet blev det inte stopp men någon som körde före hade blandat ihop rullarna. Mitt under en revolverstrid i en western kom sluttexterna. Det är ju lite snopet.
I förbigående nämner Ivan lite nonchalant att han har en gammal storprojektor hemma. Han säger det lite slött, som om det inte vore så märkvärdigt. Nu står den i en garderob och tar upp allt för mycket plats, den är farligt nära nedmontering. Ivan använder den inte längre men det hände förr att de tittade hemma. Nu samlar projektorn damm efter att ha blivit förpassad till skrubben, mekandet och tekniken är det roliga. Och allting måste underhållas.
Under filmens gång slår det Ola, fotografen, att det gula skiftmärket är väldigt svårt att upptäcka. Ivan rycker lite på axlarna. Inte för ett vant öga antagligen. Fokus och skärpa ställs in manuellt, har man väl gjort det behöver man inte ändra sen, förhoppningsvis. Så lite på tårna måste man vara hela tiden.
Känns det tråkigt att allt verkar gå mot det digitala?
- Jag tycker det. Det här är ju film på riktigt, det är en annan känsla och lite av ett hantverk. Idag är allting enklare och lite tråkigt kanske. Biostaden är inte digital än men det kommer nog. Yrket som biografmaskinisk försvinner. Vi är inte många kvar nu som kan det här. Det är som det är.
Har du varit på Biostaden än?
- Nej inte och sett någon film, men jag har varit i projektorrummet.
Kommer du gå dit då?
- Det gör jag säkert någon gång, det är inget fel på ny biofilm men känslan är en helt annan. Inte alls samma tycker jag.