Islands flirt med EU

På det redan med utmaningar rikt dukade bordet kan Sverige som EU:s ordförande från 1 juli få även frågan om Island som ny medlem. Islands mest EU-vänliga parti, socialdemokratiska Samlingsfronten, blev i valet 25 april störst med 29,8 procent, det bästa resultatet någonsin, och statsminister Johanna Sigurdadottir hade velat lämna in en ansökan omgående. Kruxet är att hon inte säkert har folket med sig, och absolut inte den politiska eliten. På Island förenas högern, Självständighetspartiet, och Gröna vänstern, på andra kanten, i sitt motstånd till medlemskap.På andra håll brukar EU kritiseras som ett elitprojekt. Island är annorlunda, även i detta avseende. Att det nu alls blivit aktuellt att diskutera medlemskap beror på en folklig revolt mot eliten, främst det länge dominerande Självständighetspartiet, som i valet sjönk till knappt 24 procent. När den ekonomiska krisen exploderade i oktober i fjol var Sigurdadottir socialminister i en högerledd regering. Den föll i början av året. Sigurdadottir bytte partner till Gröna vänstern. Den alliansen fick i valet egen majoritet i alltinget, riksdagen. Islands socialdemokrater utmärker sig sedan många år genom sin vilja till bindande samarbete med omvärlden. I fråga om den nationella säkerheten, via medlemskapet i Nato, har man haft bundsförvanter. Men i EU-frågan är man ganska ensam. Flertalet, både politiker och allmänhet, tvekar om det är möjligt att vid medlemskap behålla kontrollen över vattnen och havsbottnen runt nationen, vilket upplevs som grundvalen för landets existens. Å ena sidan önskar ett flertal förhandla med EU om medlemskap. Å andra sidan verkar man inte tro på det, även om Island aldrig sett så vänligt på EU som nu, på grund av stödet i finanskrisen. Partierna är överens om att frågan om medlemskap skall besvaras i en folkomröstning. Gröna vänstern vill folkomrösta redan om att förhandla. Med tanke på Islands relationer hittills med EU, och Norges erfarenheter, kanske det inte vore fel att utröna vad isländska folket verkligen vill. I dagsläget stavas detta inte med två bokstäver - EU, utan med fyra - euro. Islänningarna vill ha en fungerande valuta. Inte EU. I Norge har en bred politisk elit två gånger försökt föra in landet i EU, bara för att få nej i folkomröstningar. Liksom på Island är i Norge kontrollen över resurserna i och under havet mer än en ekonomisk fråga. Det är en värdefråga. EU:s förhandlingar med Norge visade att det går att kompromissa om fiskets villkor. Men EU ville inte vika från principen att havets resurser förvaltas gemensamt. Det innebär en inskränkning i suveräniteten, som en majoritet norrmän sa nej till både 1972 och 1994. Norrmännen kunde göra det i en känsla av ekonomisk styrka. Island må nu vara utfattigt, men nationalstoltheten kan till och med ha stärkts. Efter finanssektorns internationella excesser gäller en återgång till värden som varar. Island har liksom Norge långtgående samarbetsavtal med EU. I teorin skulle landet ganska snabbt kunna bli medlem. I verkligheten ser det annorlunda ut.

Islands flirt med EU

Gärna EU:s pengar, men inte äktenskap. Så kan Islands relation till EU sammanfattas och om detta skriver Bo Ture Larsson i dagens kolumn.