Iskalla elever tränade livräddning

Ett femtiotal meter ut från Kvännarens strand ligger den kvadratiska vaken. En och en går ungdomarna ner i den för att blixtsnabbt häva sig upp igen. Och de gör det helt frivilligt.
Det är elever från Tjustskolans omvårdnadsprogram som tränar livräddning. Runt vaken vakar Peter Helge och Richard Brown från räddningstjänsten. Peter Helge berättar att eleverna kommer att ha 200 timmar räddningsutbildning under sina tre år på omvårdnadsprogrammet.
- Vi har inte haft så många övningar än, men hela vecka 20 kommer de vara hos oss på räddningstjänsten.
Eleverna har tidigare provat på att livrädda i bassäng, men idag genomförs övningen ute i det fria. Kylan biter i kinderna och det är definitivt inte något badväder. Perfekta omständigheter med andra ord.
- Vi har gjort upp en fin vak här. Isen är så tjock att man nästan kan ta sig upp utan dubbar, säger Peter Helge.
Inåt stranden flaxar något bakom vassen. Det är Martina Bäck som värmer upp inför nedkylningen. Hon viftar med armarna, hoppar på stället och gör en åkerbrasa. Och så var det äntligen dags för doppet.
Richard Brown hjälper Martina på med säkerhetslinan. Den finns till hands om något skulle gå fel.
- Du sätter dig på kanten, där och så går du i. Inte hoppar, instruerar han.
- Det här är det nervösaste jag gjort, säger Martina.
Hon sätter sig på kanten och doppar benen i den iskalla vaken. Och så glider hon ner i vattnet. Snabbt plockar hon fram isdubbarna, en i varje hand, och hugger bestämt fast i den tjocka isen; hasar sig sedan blixtsnabbt upp med hjälp av armarna. Det hela går på ett par sekunder.
- Jättebra, berömmer gymnastiklärare Annika Jörbrink Svensson.
- In och drick varm choklad och ät mackor nu.
Martina springer genast bort mot kompisarna på stranden och hoppar in i den varma bandvagnen. Utanför sitter ett gäng killar samlade runt en brasa. Övningen är frivillig, och killarna berättar att de hellre sitter här och dricker varm choklad än tar ett dopp.
- Kan någon hämta extrastrumpor, ropar man från vagnen, och genast dyker en kompis upp med torra sockor och vantar.
- Det är ett piggt gäng. De har en jättebra sammanhållning i klassen, berömmer Annika Jörbrink Svensson sina elever.
Och för att inte vara sämre själv dyker hon upp vid vaken, iklädd röd joggingdress och blå toppluva. Påhejad av ett par elever genomför hon övningen med en föredömlig galans. Hon nästan studsar över vattenytan, från den ena sidan vaken till den andra. Väl uppe kränger hon av sig säkerhetslinan och som ett rött streck försvinner hon över isen, bort till bandvagnen.
Martina Bäck har återhämtat sig från den värsta kylan och hoppar ut från bandvagnen.
- Det var inte vattnet som var det värsta. Det värsta var när man kom upp och bytte om inne i vagnen. Mina muskler drog ihop sig så mycket att jag inte ens kunde dra upp dragkedjan.
Men trots kylan och de våta kläderna gick det inte att ta miste på att eleverna tyckte det var en nyttig upplevelse. Och rolig.