Isen höll skärgården i ett massivt järngrepp

Vårmånaden april inleddes med vinterns värsta oväder. Natten till den 1 april vräkte snön ner över Tjust. Vinden nådde nästan stormstyrka. Issituationen blev värre än någonsin. Gamla skärgårdsbor vittnade om att de aldrig sett isen fått ett så´nt våldsamt utbrott någon gång. I mitten av april flög VT ute i skärgården med helikopter för att dokumentera och berätta om sjöfartens bekymmer. Tor Wiklunds bilder talar sitt eget och tydliga språk. Hans kamera fångade ett vackert och nästan arktiskt landskap där isvallarna tornade upp sig som stora berg i havet. Hans arbete gav en tydlig bild om sjöfartens kärva villkor när vädrets makter jävlas. - Det var besvärligt många vintrar under kriget. Men det här är den värsta jag varit med om, sa Sven Grimbrandt. Hamnkaptenen hade ett tufft jobb. Isvallarna vid Sladö Ask var höga som tvåvåningshus. Fartygen satt hjälplöst fast i isen. I farvatten kring Västerbådan låg sju fartyg fångade. Fyra av dem var på väg från Västervik medan besättningen på de tre andra hoppades att snart kunna lägga till vid kajen på Lucerna. Tankfartyget Svengulf Mærsk låg längst ut, fast för åttonde dygnet i den obarmhärtiga isen. - Det enda som kan rädda situationen nu är västliga eller nordvästliga vindar, sa Sven Grimbrandt. Västerviks hamn hade fått hjälp av isbrytaren Thule. Isbrytaren hade kämpat i 21 timmar för att stånkande och krängande ta sig ut till Västerbådan - 14 sjömil! Överlotsen Herman Stenberg på Idö delade Sven Grimbrandts åsikter och farhågor. Han berättade om det ena efter det andra misslyckade försökte att få loss fartygen. När mörkret föll över skären tvingades man ge upp och försöka nästa morgon. Så hade det pågått i flera dagar. De ansvariga lyssnade på sjörapporterna, knackade på barometrarna, sökte tecken i skyn och i havet som kunde ge hopp om islossning. De suckade tungt och bad stilla böner om vårvindar, värme om mer människovänliga temperaturer… På Idö lotsstation berättade man för VT att man uppfattat ett radiomeddelande som gav hopp om att isbrytaren Oden var på väg för att assistera. Oden hade tjänstgjort vid Hävringe och Landsort och var på väg söderut. Men det var högst osäkert om man kunde räkna med mer hjälp. I Oskarshamns skärgård var situationen minst lika besvärlig och behovet av isbrytarhjälp skriande. Gotlandsbolagets färja "Ölänningen" satt ohjälpligt fast i isen tillsammans med tre andra båtar.

Isen höll skärgården i ett massivt järngrepp

Isen och kylan höll Västerviks skärgård i ett järngrepp. - Det värsta jag varit med om, sa hamnkapten Sven Grimbrandt till VT.