Invandrardebatten präglas av ett skrämmande åsiktsförtryck

Invandringen är en av de största och viktigaste inrikespolitiska frågorna i Sverige, och den håller på att i grunden omforma det svenska samhället. Det finns många aspekter på denna fråga, som skulle behöva diskuteras mer. Invandrarna beskrivs ofta som flyktingar, trots att det bara är några få procent som är detta enligt FN:s definition. De allra flesta har dessutom kunnat betala 60 000-100 000 kronor till smugglare för att komma hit. De som är värst utsatta får aldrig chansen att komma hit, t.ex. alla de som försöker överleva i lägren i Darfur. Borde vi inte diskutera om man skulle kunna ordna det så på något vis, att de sämst ställda, de som är flyktingar enligt FN och inte kan betala smugglarpengar, får en chans att komma hit?Det så kallade "hedersvåldet" och hot i dessa sammanhang är ett extremt tecken på de svåra kulturkkrockar, som ofta uppstår vid flytt till Europa. Borde man inte på allt sätt försöka förebygga detta genom genast vid ankomsten hit informera om att i Sverige får man inte bete sig som i österländska kulturer, utan här måste man acceptera svenska lagar och seder. Sharialagar och "hedersvåld" får inte förekomma i vårt land och vad ska vi göra när dessa företeelser dyker upp här?När en invandrarflicka hotas eller misshandlas av sina manliga anförvanter blir resultatet ibland, att hon får gömma sig under skyddad identitet medan de hotande släktingarna går fria. Är inte detta en skam för svenskt rättsväsende? Borde man inte i stället se till att de som hotar inte kan fortsätta med det? Är det självklart, att de ska få vara kvar i Sverige? För att lösa det här problemet verkar det inte räcka med att gå ut demonstrera på gator och torg någon gång per år till minne av någon dödad invandrarflicka. Vågar inte svenska feminister och kvinnoorganisationer ta upp denna fråga?De flesta asylsökande saknar identitetshandlingar vid ankomsten hit. I många fall förstörs dessa på vägen hit. Det innebär, att det är mycket enkelt för internationella terrorister att få en fristad i Sverige, vilket sannolikt redan har skett. Detta är oacceptabelt och måste åtgärdas på något sätt. Hur?Folkpartiet har vid två tillfällen kartlagt områden med så kallat "utanförskap", kännetecknade av bland annat hög arbetslöshet och kriminalitet och många socialbidragstagare. Dessa områden råkade också ha en hög andel invandrare. Under några år hade med nuvarande invandrarpolitik antalet sådana områden mångdubblats och var nu över ett hundra. Vad göra för att bryta den utvecklingen?I början av detta år kom rapporten "Hot mot demokrati och värdegrund - en lägesrapport från Malmö". Det var en skakande rapport om svåra sociala missförhållanden i stadsdelen Rosengård, som kom helt i skymundan, då media koncentrerade sig på några polisers rasistiska ordval. I rapporten nämns ultraradikala islamistiska grupper, som i källarmoskéer predikar isolering och agerar åsiktskontrollanter och upprätthåller en stark hotkultur, där främst kvinnor trakasseras psykiskt och fysiskt. När bränder anläggs, vilket förekommer då och då, kan inte räddningstjänsten ta sig dit utan poliseskort, då de möts av stenkastning och kravaller. Här behövs en grundlig diskussion om hur vi ska komma till rätta med dessa missförhållanden.Den debatt, som förs om invandrarfrågor är ensidig och präglas av ett skrämmande åsiktsförtryck. Om någon är kritisk mot invandringen i sin nuvarande form, stämplas denne ofta som rasist. Likaså om man inte är positiv till ett multikulturellt samhälle. Man kan vara för en vidare utveckling mot ett multikulturellt samhälle och man kan vara emot detta, till exempel på grund av de sociala motsättningar som skapas i bland annat Rosengård, Tensta, Södertälje med flera områden. I ett fritt och demokratiskt land borde olika åsikter av detta slag vara helt acceptabla. Tyvärr är det inte så i Sverige ännu.