Inte så kul längre

Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning - inte slutet, inte början på slutet men kanske slutet på början. Winston Churchills klassiska ord i begynnelsen av andra världskriget. Ord som eventuellt kan passa att användas nu när kriget inom arbetarrörelsen återigen blossat upp. Gårdagens långa möte med LO-topparna i borgen resulterade inte i det som åtminstone jag trodde - att Wanja Lundby Wedin skulle avgå. Tvärtom - nu ska det nysatsas och LO-Wanja ska renodla arbetsuppgifter och styrelseposter. Men det var ingen enig LO-topp bakom beslutet. Fackförbundet Sekos ordförande Janne Rudén önskade hennes avgång och blottar också sprickan i LO, sprickan mellan topparna och fotfolket. En spricka som kan stå både fackförbund och parti dyrt.Renodla uppgifter ja, det är vad LO-Wanja ska göra framöver. Flera av styrelseposterna har inte tillfallit Wanja Lundby-Wedin som person, utan är sådana som hon fått per automatik i egenskap av LO-ordförande. Vad tyder hennes missar på då? Att det är allt för mycket för en LO-ordförande? Att uppdragen blivit så avancerade att tiden inte räcker för dem alla? Eller att hon, som person, helt enkelt inte klarar av att hanskas med dem?Snart är det första maj och Europaparlamentsval. Att de flesta av LO-förbundens ordföranden ger sitt stöd till Wanja Lundby-Wedin innebär, som ovan antyddes, inte per definition att hon har stöd av organisationen. Synovates opinionsmätning i helgen visade att endast knappt var fjärde svensk anser att hon bör sitta kvar på posten efter turerna hon bjudit på den senaste tiden. Visserligen är hela svenska folket inte LO-medlemmar, men det speglar ändå vilket missnöje som finns. Människor uppskattar inte den dubbelmoral som ena dagen fördömer bonusar och nästa dag är med och tecknar bonusar och pensioner som vida överstiger många svenskars våtaste lönedrömmar.Så när arbetarrörelsen den förste maj går ut och demonstrerar mot regeringspolitiken är det en splittrad rörelse. En rörelse i inre kris. Ett parti som lägger sig i fackföreningens interna liv, en fackförening vars ledning stöttar upp dubbelmoralen och en fackförening med miljoner medlemmar som ser med förskräckelse på vad som händer i organisationen som de i långa tider betalt medlemsavgift till.Jag har tidigare tagit upp det danska exemplet - där Socialdemokraterna och LO gått skilda vägar. Självklart är det en uppgift för LO-medlemmarna att ryta till om den osunda kopplingen. Men som utomstående betraktare är det en ytterst märklig och omodern koppling. Som om regeringens politik skulle missgynna alla LO-medlemmar alltid, till varje pris. För det är så argumentationen går. Nåväl, LO-Wanja lär fortsatt få det hett om öronen. Hennes skojigaste dagar i tronen på LO-borgen är nog räknade. Det återstår att se hur uppslutningen på första maj, liksom valdeltagandet i Europaparlamentsvalet, påverkas av turbulensen. Skulle uppslutningen bli dålig, kommer vi, om inte förr, se mer av krigsdramat inom Rörelsen.Kanske till och med Rörelsens fotsoldater gör myteri och kastar ut generalerna från LO-borgen och från högkvarteret på Sveavägen?

Inte så kul längre

Efter LO-ledningens långt utdragna möte i går står det nu klart att LO:s ordförande och tillika den socialdemokratiska toppolitikern Wanja Lyndby-Wedin stannar som ledare för Landsorganisationen.