Egypten har sedan 1987 en kulturminister som heter Farouk Hosni.Han har sagt att "Israel" (läs judarna) aldrig bidragit till civilisationen utan bara profiterat på andra och att dess kultur är aggressiv och rasistisk.Han kallar sig ärkefiende till en normalisering av Egyptens förbindelser med Israel. När han i fjol fick en fråga om förekomsten av israeliska böcker i egyptiska bibliotek blev svaret:- Bränn dessa böcker. Om det finns några skall jag själv bränna dem inför dig. Men Israels regering har inga invändningar mot att Hosni utses till nästa generaldirektör för Unesco, FN:s kulturorganisation med högkvarter i Paris.Visst, Hosni har bett om ursäkt, sagt att han inte menar vad han sagt.Och Egypten visar god vilja genom att restaurera synagogor, vittnesbörd om svunnen judisk närvaro i landet och meddela att verk av israeliska författare ska ges ut.Israel var tidigare emot Hosnis kandidatur. Men efter ett möte mellan premiärminister Netanyahu och Egyptens president Mubarak i maj ändrade Israel inställning från "mot" till "inte mot". Det är liknande med USA och andra västländer.Egypten har i två år drivit kampanj för att få chefsposten i Unesco, numera kanske mest känt för sin världsarvslista. Hosni fick stöd av Arabförbundet, Afrikanska unionen och Islamiska konferensen, med 56 medlemsländer. Formellt sker valet i oktober men Hosni har länge varit favorit.Efter en tid i ropet, på 1950- och 60-talen, försvagades Unesco av anklagelser om korruption och västfientlighet. USA drog sig ur 1984 och återkom inte förrän 2003, när president George W. Bush tyckte att nödvändiga reformer genomförts.1999 blev japanen Koichiro Matsuura generaldirektör. Under hans tid har Unesco enhälligt, 193 länder inklusive Israels grannar, antagit en resolution om att öka kunskapen om Förintelsen och bekämpa alla former av Förintelse-förnekelse.Men nu har Israel alltså inget emot att som Matsuuras efterträdare se en person som verkar säga vad han tror förväntas av honom, beroende på vem han talar med.Och eftersom han som kulturskapare, målare, lever i en miljö som är mer antijudisk än vare sig makthavarna eller folk i gemen, blir det därefter.60 år av återkommande militär konflikt med Israel har hållit liv i och förstärkt uråldrig avoghet bland egyptierna och andra araber, men kulturarbetarna har varit kollektivet med starkast antijudiska attityder.En förklaring är att man då indirekt kunnat utöva kritik mot auktoritära regimer, vilka visat vilja att leva om inte normalt så dock utan våld i relationen med Israel. Ett sådant land är Egypten, lett av den nu 80-årige Mubarak.Egypten står inför ett vanskligt makt- och generationsskifte. Väst må beklaga regimens ovilja/oförmåga till demokratisk förändring. Men Israel inser att Mubarak & Co realistiskt är det bästa man kan hoppas på. Folkviljan är ju avgjort mera negativ till den judiska staten. För att inte tala om den islamistiska oppositionen.För Israel, och tydligen USA och EU, torde Egyptens stabilitet och vilja till samarbete vara viktigare än kraven på nästa ledare för Unesco.Därför: Om Mubarak - eller, ryktas det, fru Mubarak - nu så gärna, som en fjäder i hatten, vill ha Egyptens kulturminister på posten, så OK.