Innanför de låsta dörrarna till anstalten Norra

Klockan är strax före åtta och fängelset vaknar till liv för dagen. Vårdarna går runt och öppnar cellerna som har varit låsta under natten. Morgonrutinerna innebär frukostkäk i köket, något klienterna fixar själva. Tolv interner bor på avdelning 53 i hus 05. Där sitter de som har längre straff, vanligtvis mer än två års fängelse.Gunnar är vårdare och anländer till jobbet för att ta dagspasset. Bara för att komma in till sin arbetsplats måste han passera 15 dörrar. Nyckelknippan och passerkortet har han ständigt tillgängliga för att ta sig fram. Kodlåsen piper nästan oavbrutet och Gunnar känner rutinmässigt efter om dörrarna är låsta. Alla utrymmen låses, även tomma förrådsutrymmen. Här ska ingen kunna försvinna. Ständigt bokförs det var alla i huset befinner sig, både intagna och personal. Om något skulle inträffa måste centralvakten veta var alla är.Oändligt långa kulvertgångar under marknivå leder till olika hus och avdelningar.- Jag får ihop nästan 12 000 steg om dagen bara av att gå i jobbet, säger Gunnar, som har stegräknaren på sig.Rigorösa säkerhetsrutiner följs för att verksamheten ska fungera då interner slussas från respektive avdelningar till verkstadsarbete, gym och studier. Fängelset är inte ruffigt, men inte heller någon lyx.- Det är inte som i amerikanska actionfilmer, varken glamouröst eller stenhårt, säger Thomas Ottosson, som är kriminalvårdsinspektör.Gunnar går inte omkring i korridorerna med batong. Nycklarna och passerkortet är det enda han har med sig. Och några skosnörsliknande engångshandbojor.- De är till ifall det skulle hända något, men vad jag vet är det aldrig någon som har behövt använda dem, säger han.Vid tiotiden hålls morgonmöte i personalens fikarum. Det ligger i en klientfri zon av fängelset. Hit har de intagna aldrig tillträde. Personalen diskuterar dagen och om det är något särskilt som har hänt. En hjärtlig stämning råder över bryggkaffe och kakor. Men plötsligt går larmet och på några sekunder har fem, sex vårdare kastat sig upp från förmiddagsfikat och rusar i väg på led. Alla springer på larm och inom några minuter kan 20 eller 30 anställda ha samlats för att ta itu med vad det än må vara för situation som kan ha uppstått. Men den här gången var det ett falsklarm.Hos centralvakten är det bemannat 24 timmar om dygnet 365 dagar om året. Därifrån kontrolleras övervakningskamerorna i hela fängelset. Det är hit personalen hör av sig när slussning sker mellan olika platser i fängelset, logistiken ska fungera så att fångar från olika avdelningar aldrig ska mötas. Inte bara fångarna följer scheman och rutiner. Även personalen har bestämda riktlinjer att följa. Att ha tur nummer fem på sitt arbetspass innebär till exempel att man ska dela ut mediciner och vara promenadvakt vid rastgården.Alla interner har rätt till en timmas rast per dag. Den infaller vid olika tidpunkter för olika avdelningar. I små skåp innanför ytterdörren ligger cigarettpaket och väntar på att plockas ut. Rastgården är numera det enda ställe man får röka på i fängelset och ingen som känner av nikotinsuget missar chansen att komma ut.- I vintras var det inte alla som ville gå ut eftersom det var dåligt väder, men nu går alla rökare ut, säger Gunnar.Han är blåklädd liksom resten av de anställda. Både internernas och personalens kläder är enhetliga, allt för att det ska gå lätt att skilja på dem.Fängelset får varje morgon en matleverans innehållande dagens lunch och middag. Framåt halv tolv, när det börjar närma sig lunchtid, rullar Gunnar in matvagnen till avdelning 53. Fiskfilé och potatis står på menyn. All mat är färdigkokt när den kommer och ska endast värmas. Det ansvarar Conny för i dag.- Jag slår alltid i vatten i potatisen så att den inte ska bli så torr, säger Conny, som är klädd i kriminalvårdens grå mjukbyxor och en t-shirt.- Det är inte speciellt näringsriktigt. Det vore bättre om vi kunde koka pastan och potatisen själva, det blir ju trevligare om man gör det tillsammans, säger Johnny som är ordförande i fångarnas förtroenderåd.Köket är i fint skick och internerna säger att sammanhållningen bland de intagna är god.- Även om allt möjligt annat inte fungerar på den här kåken så fungerar det bra med de medintagna. De är toppenkillar, säger Johnny.- Man säger till varandra att hålla ordning. Vi blir som en familj och kan tjafsa med varandra som vilka som helst, men det blir aldrig något bråk. Vi tjafsar bara om vardagliga saker, som om någon har glömt att torka av bänken efter sig, säger Conny.Han har suttit inne i nio månader.I gymmet finns löparband och några maskiner med maxinställning på 50 kilo. Inga fria vikter är tillåtna. Ett schema visar när olika avdelningar får använda gymmet och pingisbordet. Musiken dunkar högt ut i kulvertgången. Efter träningspasset får internerna signalera via en knapp på väggen att de vill bli hämtade.För internerna är en stor del av tillvaron innanför fängelsemurarna en kamp mot klockan, som de tycker tickar alldeles för långsamt. På helgerna är inte verksamhet som skola och verkstadsarbete igång och då segar sig timvisarna fram i ett ännu makligare tempo.- Det är lättare att inte tänka på omvärlden och i stället grotta in sig i något tevespel, säger Johnny.Muckardagen tänker de inte speciellt mycket på, om ens alls.- I början av straffet tänkte jag inte på det alls, men nu när jag inte har så långt kvar har jag börjat tänka på det lite mer. Jag har ett ordnat liv som väntar på mig, säger Conny.De tycker att fängelset har stora brister. Bland annat är de kritiska till att besökslägenheterna inte är klara, och de utbildningar de vill gå, till exempel i arabiska, inte finns.- Det är ganska skötsamma killar på den här avdelningen, men de driver den som om vi vore de värsta av de värsta, säger Johnny Lindén, som har flera år kvar av sitt straff.Gunnars stegräknare tickar på medan han tar sig mellan olika delar av byggnaden. Han uppskattar att han får arbeta med människor varje dag.- Det är viktigt att behandla alla med respekt. Det finns en människa bakom varje brott och det är inte meningen att vi ska döma dem en gång till. Vi ska ju försöka hjälpa dem så att de inte kommer tillbaka i brottets bana, säger han.