Svea Karlsson bor på Viborgsgatan i Västervik och har sedan ett lårbensbrott för två år sedan svårt att gå själv. Svea är nu bunden till sin rullator om hon vill gå ut, detta göra att hon inte når fram till den tunga ytterdörren på både insida, och nästan ännu svårare på utsidan. Svea har hemtjänst med städning lite då och då, men de är omöjligt för dem att komma och öppna dörren varje gång jag vill gå ut, berättar Svea.
Även Sofie Gustavsson som är arbetsterapeut vid kommunen har varit hemma hos Svea och utfört ett sakkunnighetstest, som intygar att Svea är i behov av en dörröppnare för att ta sig ut, vilket Svea även debiterades för.
Sven Karlsson, Sveas son, har hjälpt sin mamma med ansökan om en dörröppnare hos Bostadsbolaget, som i sin tur hävdar att det handlar om en bostadsanpassning och menar att ansvaret bör ligga på socialnämndens bord. Bostadsbolaget genomförde under förra året renoveringar på lägenheterna på Viborgsgatan. Under den tiden bodde Svea i en annan lägenhet, en lägenhet som hade en dörröppnare. När hon sedan flyttade tillbaka till den gamla lägenheten hade Bostadsbolaget inte kostat på någon dörröppnare, som finns i många av de andra lägenheterna. Svea berättar också att det är flera på hennes våning som är i behov av en dörröppnare.
På socialnämnden har man valt att ge Svea ett avslagsbeslut på sin ansökan om bidrag till en dörröppnare.
-Det är ett mer vanligt problem med tunga dörrar. Men vi kan tyvärr inte godkänna ärendet direkt, utan måste se till flera aspekter än de medicinska. Ärendet ska nu vandra vidare upp i hierarkin, säger Christer Bernhardsson på Socialkontoret i Västervik.
Bernhardsson menar att tillgänglighetsskapade åtgärder lämpligtvis skulle kunna ha utförts vid Bostadsbolagets renoverig tidigare i år.
Flera verkar således kunna intyga att Svea är i behov av en dörröppnare, frågan handlar snarare om vem som ska finansiera den. Ärendet ska nu prövas i Förvaltningsrätten i Linköping, och Svea får fortsätta att vänta på en dörröppnare som kan släppa ut henne i friska luften.