Ingen konst för jurister att värdera

Efter konstdebatten i vintras tycks man ha insett det problematiska med att ge konststudenterna fria tyglar. Men själva kärnan i diskussionen tycks fortfarande höljd i dunkel. Hur kommer det sig att en konstsyn som saknar kontakt med konstens syfte är så dominerande på konsthögskolorna?Om en konstnär eller författare i dag har ideal eller principer tillhör han eller hon en minst sagt krympande skara. Den största drivkraften för många utövare handlar istället om den tillfälliga lustens riktning. En önskan om att gå till historien och att ens konst eller arbete skall odödliggöras är inte lika eftertraktat för unga konstnärer och författareVilket avspeglas inte minst i de uttryck som de konstnärliga arbetena tar sig. Vad som sker här och nu är vad som räknas - också receptionens här och nu. Därför har installationskonsten blivit så populär. För att tillgodogöra sig den krävs det bara att man är närvarande som betraktare. Men, vem kommer att minnas Odells påhittade psykiska sjukdom eller Nug:s nedklottrade tunnelbanevagn om fem år? Möjligen dröjer provokationens bittra smak kvar en stund, men den konstnärliga intentionen förblir ett mysterium.Det tråkiga med den här utvecklingen är att den inte är begränsad till konstskolorna eller kulturvärlden, snarare är den en naturlig följd av samtidens allt snabbare växlingar. Ett konstnärskap eller författarskap som är organiskt, något som mognar med tiden och som växer fram, tycks det inte finnas mycket utrymme för. En anledning till att allt fler väljer den snabba vägen, också på konstens område, har att göra med hur vi förankrar den flyktiga verkligheten, som vi lever och verkar i, varje dag. Om det förr fanns en mening med att arbeta i någon annans anda eller i förmån för kommande generationer, så kretsar allt mer av vardagen kring en upplevelse av nuet - för nuet. I takt med att språket allt snabbare fragmentiseras genom sms och statusuppdateringar som Twitter, så hackas också verkligheten till små oigenkännliga bitar.Det finns heller inga ursäkter för att inte vara nåbar och uppdaterad. Om USA:s president tar sig tid att "kvittra" (nå ja, medarbetarna kring honom) så är det minsta man kan kräva av vanliga människor att de har mobilen påslagen. Tydligen går smärtgränsen för hur urloggad man får vara vid två timmar. Har man missat att svara på ett sms eller samtal så har man ungefär två klocktimmar på sig innan det framstår som rent av oartigt att inte ha besvarat kontakten. Det framstår som rent av hälsovådligt att ständigt stå i kontakt med nuet, även om det är vad många hälsoproffs rekommenderar som bot på det skenande ekorrhjulet. För den enskilda människan lika mycket som kulturutövaren kan det vara värt att utvärdera om den ständiga uppkopplingen med nuet faktiskt står i vägen för möjligheten att leverera kvalitet.

Ingen konst för jurister att värdera

Konstfacks rektor Ivar Björkman har nu beslutat att överlåta till jurister att granska studenters arbeten innan de godkänns.