Ing-Marie väljer regnet framför hemmet
Hon lämnar lyan i stan för att fly ut till Gränsö. Det är sjunde året i rad som Ing-Marie Nilsson tältar under Mc-dagarna.
Teamet. Ing-Marie Nilsson och Leo Nielsen träffades på en MC-träff i Norrköping för sex år sedan.
Foto:
Lägenheten på Jurastigen i Västervik står tom när Ing-Marie är borta och roar sig. I stället håller hon hov i ett vitt öltält i hästhagen ute på Gränsö. Tältet hör till mc-klubben Evil Eye från Norrköping.
Ing-Marie har brun moccahatt och Harleyväst på sig. Hon ser lycklig ut. Utanför tältet öser regnet ner.
- Lyckost killarna som har militärtält med kamin, där skulle jag vilja krypa in, säger en av Ing-Maries klubbkamrater.
För Ing-Marie började allt med en mc-träff i Norrköping för cirka sex år sedan. Hon följde med några kompisar.
- Jag tyckte det verkade spännande, säger hon.
På träffen fann hon kärleken i mc-killen Leo Nielsen, som sitter tätt bredvid henne i tältet på Gränsö. Det är han som har gett henne motorcykeln.
- Fast den har jag betalt av nu, säger hon och ler mot Leo.
Mc-kortet införskaffades för fyra år sedan, när hon började tröttna på bönpallen.
- Det är en helt annan känsla att köra själv, en sån frihet, säger hon.
Trots att det regnar skulle Ing-Marie aldrig ta hojen till hemmet. Det är ju härute på Gränsö -i regnet - som kompisarna finns.
Ing-Marie tar på sig en roll under Mc-dagarna: västen åker på, läderbrallorna, ringarna i öronen, och så hatten.
- Jag skulle inte ha på mig samma kläder på jobbet, säger hon.
Till vardags är hon massageterapeut på ett spa. Och utbildad schaman. Men det kan hon inte praktisera på jobbet.
Det var ett starkt intresse för indianer som ledde in henne in på schamanbanan. Och en jobbig separation. Hon berättar att hon i dag vill syssla med mer konkreta och verkliga saker.
- Som att massera eller åka motorcykel, säger hon.
Indianintresset är fortfarande starkt.
- Men numera är jag en cowboy och hojen min häst, säger hon och skrattar.
Så jobbar vi med nyheter