För några år sedan genomförde Kalmar läns museum projektet "Industriarv". I projektet gjordes en grundlig inventering av länets industrihistoriska miljöer. Genom de så kallade "industriarvsprogrammen" fick alla kommuner även en överblick över de mest intressanta industrimiljöerna i den egna kommunen. Ett underlag för kommunen att arbeta utifrån, även om många av lokalerna och byggnaderna i dag är privatägda.
I Västerviks kommun lyftes flera platser fram som särskilt intressanta, både ur ett längre historiskt perspektiv och ur ett mer modernt. Traditionellt är Västerviks kommuns äldre industrihistoria centrerad runt utvinning och vidareförädling av metaller, vilket märks i omnejdens många gruvor. Det rika ekbeståndet gjorde också att inte mindre än fyra varv fanns under 1700- och 1800-talet, något som uppmärksammades i rapporten från 2009.
I projektrapporten framhöll Kalmar läns museum flera platser som speciellt viktiga i kommunen, bland annat Edsbruk, Åby kvarn, Överum, Ankarsrum, Gunnebo och Tannin, nuvarande Windy, i Västervik.
Ödet för dessa och andra intressanta platser är olika idag. Vi kan konstatera att vissa förfaller och att andra lever vidare i ny skepnad, antingen som moderna industrier eller i ny dräkt med ett nytt syfte. Så är exempelvis fallet med Mejeriet i Västervik. Där det förr gjordes ost är i dag ett sprudlande aktivitetshus. En av de mest betydelsefulla industrierna på sin tid, Tändsticksfabriken i Västervik, finns det i dag inte mycket kvar av, den revs som bekant och lämnade plats för bostäder, båtliv och restauranger.
På andra håll har utvecklingen gått åt ett annat håll. Edsbruks massafabrik står i dag tom sedan verksamheten lades ner 1991. De lokaler som inte är rivna står och förfaller och vad som ska hända är oklart. VT har försökt att få tag i ägaren men misslyckats. Bolaget som äger fastigheterna är under rekonstruktion.
Leif Aringstam på Miljö- och byggnadskontoret i Västervik tycker att förfallet är tråkigt.
- Det är alltid ledsamt när viktiga miljöer förfaller men det är en privat ägare i det här fallet och det är upp till honom att underhålla sina byggnader. Jag vet inte vilka planerna är i dag.
Industrihistoria har blivit mer uppmärksammat på senare tid, berättar Ann-Sofie Pettersson, kultursamordnare på Västerviks kommun. Hon berättar att kommunen inte har någon övergripande strategi för sådana här byggnader, och påpekar också att det ofta handlar om privata ägare till lokaler och byggnader.
- Den här rapporten är en bra guide för oss. Den pekar ut sådant som man bör värna om och bevara. Den är ett komplement till kulturmiljövårdsprogrammet som finns i kommunen.
- Det är tråkigt när delar av vårt gemensamma kulturarv förfaller, samtidigt så går det inte att spara allting, det är omöjligt.
- Det är roligt att så många av våra gamla industrier lever kvar och har klarat anpassningen genom åren.
Mindre delar av bruksområdet i Överum kommer att rivas. Som VT tidigare skrivit om kommer äldre trähus jämnas med marken, de är inte längre säkra att vistas i eller runt. Däremot lever andra delar av industriområdet vidare, både som produktionslokaler men även som spelplats för teater och olika företag.