Indiska elefanten får upp farten

Jättenationen Indien aspirerar på att bli en stormakt jämbördig med Kina och Ryssland. Med nära en femtedel av världens befolkning och med hälften av den egna befolkningen under 25 år och en tredjedel under 15 år är det givetvis inte förvånande att Indien kan ha den aspirationen. Arbetskraften kommer inom mindre än 20 år att öka med 250 miljoner människor. Är det möjligt för en europé och svensk att förstå detta och att förstå Indiens kolossala storlek? Som ett exempel till: Indien bedöms nästa år ha ett underskott av 200 000 it-ingenjörer. Vi har tydligen också brist i Sverige på ingenjörer men säkert inte så många som 200 000 ?För Indien är de internationella relationerna alldeles centrala. Indiska regeringen menar sig i dag inte kunna påverka i positiv riktning den nya regimen i Pakistan. Det arbetet måste skötas av amerikanerna menar Indiens styrande. Noterbart är att Indien långsamt förbättrar relationerna med mäktiga grannlandet Kina - det finns 14 gränsområden som Indien och Kina fortfarande är oense om. Men ändå går det bättre i kontakterna och handeln ökar. Men flera frågor måste lösas, innan relationerna är helt normala.Den andra stora framgången för Indien är de förbättrade relationerna med USA även om ännu inget avtal om civilt kärnkraftssamarbete kunnat skrivas på. Många indier i det ledande politiska och ekonomiska skiktet har antingen studerat, arbetat eller åtminstone rest i USA. De folkliga banden är starka. Samtidigt väcker USA ofta negativa känslor i Indien. Men viktigast av allt är att man blint litar på att USA garanterar säkerheten och stabiliteten vid Indiens västra gräns mot Pakistan.De indisk-ryska relationerna är enligt Indienkännare ännu hjärtliga men knappast mycket mer. De bägge länderna som traditionellt framstått som två gamla goda vänner tycks ha glidit ifrån varandra. Under senare tid har också samarbetet om försvarsmateriel knakat i fogarna. Detta är en klar ändring i indisk utrikespolitik.Världens ledande politiker köar för att få komma till Indien. Tysklands Merkel var nyligen på besök. Storbritanniens Brown och Frankrikes Sarkozy är på kommande. Den snabba ekonomiska tillväxten är säkert huvudskälet till att världens ledare vill komma på besök. Senaste åren har tillväxten i ekonomin legat runt 8-10 procent. Det motsägelsefulla är att mitt i denna ekonomiska explosion lever fortfarande en tredjedel av befolkningen på mindre än en dollar om dan. Fattigdomen är i vissa provinser skriande.Att de sociala motsättningarna mellan Indiens ekonomiska överklass och de fattiga ändå är förhållandevis små förklaras enligt Indienkännare till stor del av religionen och kulturen. För många indier gäller att man skall finna sig i sin lott och leva på ett sådant sätt att villkoren blir bättre i nästa liv. En annan förklaring är att demokratin och möjligheten att uttrycka sitt missnöje i bland annat demokratiska val utgör en säkerhetsventil som bidrar till att de sociala explosionerna blir få och begränsade. Men att den snabba ekonomiska tillväxten skulle hämmas av sociala spänningar bedöms som tämligen osannolikt.Till Indiens svåra interna problem hör onekligen korruptionen. Ibland ställs frågan om landets ledande politiker verkligen är intresserade av att komma till rätta med korruptionen. Rahul Gandhi, son till mördade premiärministern Rajiv Gandhi, har sagt att fadern brukade påpeka att endast 15 procent av alla beviljade medel kommit till rätt person och myndighet. Resten hade försvunnit på vägenNu är situationen ännu värre, menar sonen och politikern Rahul, möjlig framtida premiärminister - "inte ens fem procent av pengarna når längre fram till mottagarna".Visst finns fortfarande gigantiska problem med Indiens utveckling. Men framgångarna är desto större för jätteriket med en femtedel av världens befolkning.

Indiska elefanten får upp farten

De senaste åren har tillväxten i den indiska ekonomin legat på 8-10 procent. Landet utvecklas snabbt och utbildningen av it-ingenjörer hänger inte med. Nästa år fattas 200 000. Om detta och andra staters stora intresse för Indien skriver Bertil Jobeus i dagens Kolumnen.