Kultingarna kastreras vid mycket tidig ålder (yngre än sju dagar) och tidigare har man ansett att de inte känner smärta på samma vis som ett vuxet djur. Studier visar att så inte är fallet. Kanske är det rentav tvärtom.
Därför finns i Sverige en frivillig överenskommelse mellan flera uppfödare och grossister att ge långtidsverkande smärtlindring efter det kirurgiska ingreppet.
Att lokalbedöva före kräver utbildning och någon överenskommelse, om detta, finns inte ännu.
("Immunologisk kastration" sker genom injektion av ett vaccin som innehåller en förändrad form av substansen GnRH (Gonadrotropin-releasing hormone).
Behandlade grisar bildar antikroppar mot sitt eget hormon och blockerar den hormonpåverkan som normalt styr könsmognaden och utvecklingen stannar av.
Den behandlingen ska ske fyra veckor före slakt, och i Sverige slaktas grisarna efter 24 veckor. Grisarna måste injiceras två gånger.
Effekten blir den samma som efter kirurgisk kastrering och forskarna bedyrar att substansen inte innebär någon risk för konsumenten.
Metoden används i Australien och Schweiz och medlet finns tillgängligt i Sverige.
Att inte kastrera alls skulle innebära att slakteriet måste vara säkert på att kunna sortera bort de två till fem procent av galtgrisarna som luktar.
Norge planerade ett totalförbud från 2009 men det har skjutits på framtiden, sedan 2002 är det dock förbjudet att kastrera grisar utan lokalbedövning.
I Belgien finns, sedan 2006, ett principavtal om att endast kastrera efter bedövning.
Nederländerna arbetar på ett totalförbud och i Schweiz är det förbjudet att kastrera utan bedövning sedan 2009.