Igelkotten är inte särskilt sällskaplig

Liten och söt. Men ack, så taggig.

Albino. Helén Wiklund är ägare till den afrikanska pygméigelkotten Taggen. Taggen är albino och därför är han helt vit.  Foto: Helén Wiklund

Albino. Helén Wiklund är ägare till den afrikanska pygméigelkotten Taggen. Taggen är albino och därför är han helt vit. Foto: Helén Wiklund

Foto:

Västervik2006-02-22 00:25
Den som längtar efter ett kramdjur bör kanske välja ett annat sällskapsdjur än den afrikanska pygméigelkotten. Men efter tio år i Sverige börjar kotten ändå etablera sig som husdjur. Man tror att det finns ungefär 300 tamigelkottar i svenska hem.

Det är annat att klappa på Taggen än på min egen kinesiska nakenhund. Han ser ju så söt ut när han rullar ihop sig med alla taggarna utåt, men det känns inte lika sött... Taggen är en afrikansk pygméigelkott och är albino. Afrikansk pygméigelkott är en nykomling bland sällskapsdjuren.
I Sverige startade uppfödningen av tamigelkottar för ungefär tio år sen. 2004 var det första år som Agria försäkrade en afrikansk pygméigelkott. I Sverige finns förutom den afrikanska pygméigelkotten också en art som heter egyptisk långörad igelkott, samt ytterligare en eller ett par andra arter.
- Jag var fascinerad av igelkotten som djur. Den har funnits så länge i sin ursprungliga form. Men jag har funderat länge på varför man egentligen skaffar dem som husdjur, säger Helén Wiklund, ägare till Taggen (han heter faktiskt så) och dessutom kassör i den relativt nystartade Svenska Tamigelkottsföreningen.
Helén Wiklund menar att man ska tänka noga innan man skaffar en tamigelkott, just eftersom de inte är några kramdjur.
- Det är många som blivit besvikna på sina tamigelkottar, eftersom de haft fel förväntningar på dem. En igelkott blir aldrig som en katt eller ett marsvin, säger hon.

Igelkottar är solitära djur, vilket innebär att de lever självständigt var för sig. Det gör dem mindre intresserade av mänskligt sällskap än till exempel kaniner, marsvin, katter eller hundar. Så särskilt sällskapliga blir de aldrig, även om de kan bli handtama.
Hur den afrikanska pygméigelkotten överhuvudtaget hamnade i våra svenska vardagsrum som sällskapsdjur är man inte helt säker på. Enligt sägnen - om man nu kan kalla en så ung berättelse för sägen - så lär det hela ha börjat under ett igelkottår i Nigeria 1990. Eftersom det fanns så många igelkottar fick någon den ljusa idén att exportera dem som husdjur till USA, där de snabbt blev populära. Under några år exporterades ungefär 80 000 djur, och när ett utbrott av mul- och klövsjukan satte stopp för exporten tog den inhemska aveln över i USA.
- Aveln var inte helt lyckad till en början, eftersom det fanns pengar i det hade man dålig kontroll över avelslinjer och fick snart problem med ärftliga sjukdomar och inavel, berättar Helén Wiklund.
1997 skapade man därför ett register för att hålla ordning på aveln, och i det fanns 12 000 igelkottar registrerade 2003. Då hade de första tamigelkottarna redan satt sina tassar på svensk mark. Sedan tio år tillbaka finns uppfödning i Sverige av både den afrikanska pygméigelkotten, som är populärast, och den egyptiska långörade igelkotten.
Båda arterna är betydligt mindre än vår inhemska igelkott. Vår igelkott får inte heller hållas som husdjur på samma sätt som sina afrikanska kusiner.
Men att hålla en tamigelkott som husdjur kräver en hel del.
- Enligt Djurskyddsmyndighetens regler klassas de som djur för zoologiska parker, och därför måste de ha stora utrymmen. 20 kvadratmeter måste de ha att röra sig på, berättar Helén Wiklund, som själv låter sina två kottar husera fritt i köket om nätterna.

Igelkottarna är nämligen nattaktiva, vilket också gjort somliga besvikna.
- De sover hela dagarna och vaknar till först vid elvatiden på kvällen. De har ungefär samma dygnsrytm som min 15 årige son när han är skolledig, skämtar Helén Wiklund.
- Därför passar de nog bäst som husdjur åt ungdomar, men flera jag mött på mässor konstaterar att deras studentrum inte är tillräckligt stora.

Det stora utrymmet krävs eftersom igelkottarna har ett stort rörelsebehov. Många gillar att springa i hjul, liknande dem man har åt guldhamstrar. Medlemmar i Svenska Tamigelkottsföreningen som satt mätare på hjulen har mätt att en igelkott kan springa en mil på en enda natt i sitt hjul.
Än så länge finns det mycket man inte vet om tamigelkottarna, konstaterar Helén Wiklund.
Som till exempel hur man botar vissa sjukdomar, om de mår bäst av att badas eller inte. Och hur länge de lever.
- Vi har helt enkelt inte haft dem tillräckligt länge i Sverige för att få svar på det.
Taggen sitter inne med svaren. Men just nu sitter de väldigt långt inne. Bara en liten bit av nosen sticker fram.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om