I klass med originalen men upphöjt till 10

Nej, man ska inte kasta sten i glashus. Att döma ut kvällstidningarna, numera av en äldre kollega och även av mig kallad förmiddagstabloider, vore fel. De där tidningarna har sina sidor, både bra och mindre bra. Nu går Vänsterpartiet ut och talar om för den svenska presskåren att de har startat en ny kvällstidning. Nåja, det var väl att ta i - det handlar i själva verket om ett valmaterial som kommer i ett nummer och som de utformat som ett hopkok av Expressens och Aftonbladets layout. Till det yttre har yttervänstern lyckats bra, det är en snygg publikation. Till innehållet är det miserabelt. Man skulle kunna säga att det är i klass med orginalen fast de skandaliserande och negativa budskapen är upphöjda till 10.Arbetarfällan är ledarens rubrik i denna tidning och i artikeln kan vi lära oss om hur svenska folket blev skrämda till att rösta ja till EU 1994, om att alla avtal från Maastricht till Lissabon har haft syftet att ge EU mer makt och göra det lättare för företagen att hitta billig arbetskraft (så klart på medborgarnas bekostnad). Det är skandalernas, myglets, mutornas och miljardrullningarnas Europa som målas upp.Syftet med EU, det i grunden så goda, att stater inte ska kriga med varandra, att vi ska handla, studera, jobba och röra oss mellan staterna finns inte ens beskrivet som en positiv bieffekt av allt elände de målar fram. Och så fortsätter det på samma sätt när man bläddrar framåt. Anhängare av EU-tanken beskrivs som egoistiska, unionen som en science fiction-historia. Sen kommer artikeln om att vanliga medborgare förlorar på EU medan rika adelsmän vinner. Vidare beskrivs EU-parlamentarikernas vardag som ett liv i lyx, ett liv med champagnefrukostar och dylikt. Och så fortsätter det sida efter sida på samma vis. Att ett valmaterial från Vänsterpartiet skulle andas något positivt och dessutom hålla en sansad ton, är förstås en omöjlig tanke. Å andra sidan är det ett tjockt material med enormt mycket text och bilder - så de flesta väljarna kommer säkert inte ens ögna mer än på förstasidan.Visst är det oerhört viktigt att kritisera EU för sådant som unionen gör och som den inte borde befatta sig med. Allt är inte bra med EU - långt därifrån. Självklart ska EU inte bestämma i detaljfrågor. Det finns en kritik av EU-etablissemanget som är mycket sund och konstruktiv men så ser inte vänsterns kritik ut. Här talar vi populism. Den övergripande skillnaden mellan moderat och vänstersocialistisk EU-kritik är att den moderata ser samarbete mellan demokratiska stater som något i grunden positivt. Vi ska komma ihåg att ett självständigt Estland som medlemsland i EU var två helt omöjliga tankar för 20 år sedan. Drivkraften att nå fram till att bli en aktiv del i det Västeuropeiska samarbetet har varit stor för de forna kommuniststaterna.Förresten - vad de behandlas olika, småsyskonen i den rödgröna trojkan. Miljöpartiet avtvingades mer eller mindre sin EU-negativa hållning för att omfamnas av Socialdemokraterna för att kunna uppfattas som ett möjligt regeringsparti. Annat är det hos socialisterna och kommunisterna i Lars Ohlys vänsterparti, där bubblar EU-negativism.Förmodligen har Vänsterpartiet mindre att hämta i detta EU-val än tidigare år. Den EU-negativa trenden verkar ha vänt en smula. Senaste opinionsmätningen i helgen visade på ett övertag för euroanhängarna i Sverige. Svenska folket ser nu tydligt vad som kan hända en liten valuta som vår svenska krona, när världsekonomin störtdyker. Ännu tydligare blir det när svenskarna ska på utlandssemester i sommar.I år, när Socialdemokraterna lyckats föra fram sin mest EU-negativa toppkandidat någonsin och Vänsterpartiet som vanligt exercerar i populism, finns alla möjligheter att EU- och euromotståndet blir en förlorarfråga för den rödgröna röran. Röra ja, även i EU-politiken är det rörigt på den fronten.