I ett rött hus längs väg 40 har magin från svunna filminspelningar återskapats. Här finns bland annat Pippi Långstrumps kök och Emils snickerboa. Under våren har ett intensivt arbete pågått för att bygga upp de miljöer som fungerade som fonder när filmerna om Saltkråkan, Emil i Lönneberga och Ronja Rövardotter blev till under 1960-, 70- och 80-talet.
Dekormålaren Nina Wennström ligger på knä och stryker vit färg på toppen av ett rödmålat staket. En bit bakom henne skymtar en brunbetsad disk från Saltkråkans handelsbod. Disken är egentligen helt ny, men med Ninas expertis har den fått en tidstypisk touch.
– Här berömmer vi varandra när vi har gjort någonting fulare. Förhoppningsvis blir scenografen nöjd, säger Nina Wennström.
Själv är hon mest förtjust i Pippi Långstrump.
– Pippi är min stora idol, det är punk över henne. Hon gör precis som hon vill, så då blir hennes kök också det roligaste att göra.
Filmbyn täcker ett 1 500 kvadratmeter stort område. Bygget har kostat mellan 35 och 40 miljoner kronor. Ambitionen är att komplettera Astrid Lindgrens Värld och hennes barndomshem Näs genom att också visa aspekter ur filmens värld. Scenerna när Pippi Långstrump städar köket med skurborstar på fötterna, eller när Tjorven är uttråkad i Saltkråkans handelsbod är för många för evigt fastbrända mot näthinnan.
För Mariannelund är Emil-filmerna en del av bygdens moderna historia. Under tidigt 1970-tal användes folkhögskolan i Mariannelund som inspelningsplats, och den mekaniska verkstaden fungerade som lokal för Emils snickarbod.
– Många i Mariannelund var statister i Emil-filmerna och det lever kvar i folks minnen och hjärtan, säger projektledaren Robert Glader.
En kort bilfärd härifrån finns också Katthult, eller Gibberyd som det egentligen heter, där de exteriöra scenerna till Emil-filmerna spelades in.
Första fröet till Filmbyn såddes redan för sju år sedan. I oktober förra året togs första spadtaget och nu har de skissade idéerna tagit fast form.
– Det är häftigt efter att ha sett det som en platt ritning. Att en galen, bra idé går att förverkliga här, säger Robert Glader.
Planen är att turistbyrån ska flytta hit och att Filmbyn ska ha öppet året om och bli en blodgivande pulsåder för besöksnäringen på orten. Vid ingången finns café och glasstillverkning, sedan följer ett introduktionsrum och därefter kan gästerna kika in i de olika filmmiljöerna.
Professionella filmarbetare med specialistkompetens inom ljud, ljus, snickeri, dekormåleri och rekvisita har jobbat med att återskapa scenografin. I utställningsdelen skjuter Mattisborgen upp som en båge från marken och välver sig över ett bord i massivt trä. Borgen är gjord i jesmonite, en cementbaserad produkt, och omgärdad av breda träplankor.
– Man vill ha kvar strukturen av virket, och ådringen, annars blir det inget liv i det, förklarar byggledare Johan Sjölin.
Han har många år inom filmindustrin bakom sig och har bland annat lett bygget av byarna i Arn-filmerna.
– Mattisborgen är den mest avancerade miljön i hela utställningen. Vi ville ha något häftigt och annorlunda, säger Robert Glader.
Exempel på dåtidens ljussättning för film har köpts in från Sveriges Television och Kungliga Dramatiska Teatern, och originalkostymer har hämtats upp ur Svenska Filminstitutets förråd. Pippi Långstrumps strumpbyxor, Bröderna Lejonhjärtas kostymer och Lilla Idas klänning med tillhörande kängor finns bevarade. Men kulisser och möbler har fyndats eller byggts upp från grunden eftersom allt skrotades när inspelningarna var över.
På övervåningen finns en interaktiv del. Här kan man hoppa över helvetesgapet i Ronja Rövardotters Mattisborg och sjunga karaoke till filmmusiken. Filmbyn har också gjort intervjuer med de som var med och när det begav sig. Under våren flög ett team till London för att fånga den svenska Hollywood-regissören Lasse Hallström mellan tagningarna av en ny storfilm. Lasse Hallström regisserade ”Alla vi barn i Bullerbyn” 1986.
– Det var värt besväret att åka dit. Många ställer gladeligen upp och berättar, säger Robert Glader.
Hanna Zetterberg, som gestaltade Ronja Rövardotter, och Inger Nilsson, som porträtterade Pippi Långstrump, berättar också om sina upplevelser. Astrid Lindgrens arv av socialt patos och vidunderliga sagor sitter djupt i folksjälen.
– Det är fyllt med så många positiva värdeord, så det är roligt att jobba med Astrid Lindgren, och det har saknats en plats som berättar om filmernas historia, säger Robert Glader.
Nu hoppas han att många ska hitta hit.
– Vi vet att det passerar 4 200 bilar på en dag sommartid, så det finns ett underlag. Inom fem år hoppas vi att vi har haft 30 000 besökare, säger Robert Glader.