I den goda smakens tjänst?

Vi möts av dem ständigt, dessa värdeladdade ord som egentligen inte säger något om verkligheten mer än om personen som själv uttalar orden.Under året har olika medier bevakat konstfacks två mycket omdiskuterade examensarbeten - den ene fejkar en psykos och kallar det konst, den andre demolerar allmän egendom och kallar det konst. Konst eller ej? Osmakligt eller vackert? Comme il faut eller provocerande? För somliga absolut provocerande, för andra - inte det minsta.Här i Västervik har än så länge inget praktgräl om estetik utbrutit i år. Men som källa för en diskussion om tycke och smak, kan stadsarkitektens förslag till "Råd och riktlinjer för uteserveringar i Västerviks kommun" tjäna. Tack och lov har våra politiker i kommunstyrelsen satt stopp för de värsta tokerierna. När policyn till slut ska fastställas är det bara att hoppas på att det blir nedstruket till ett absolut minimum.Ett av de krav som kommunstyrelsen plockat bort i dokumentet går att läsa under rubriken "Markiser och parasoll som tak": "Varken parasoller eller markiser får ha reklamtext. Reklam får endast förekomma på markisens eller parasollens nedhäng och ska vara diskret. Företagets/restaurangens namn ska framhållas i första hand. Reklamparasoller och likande material från rikstäckande företag är inte designade för att passa i vår stadsmiljö." En annan stollighet som också politikerna plockat bort rör utemöbler: "Plastmöbler bör inte förekomma, de passar inte i stadsbilden". Smakdomaren är tydligen ute på promenad. Ska det verkligen vara någon annan än den enskilde krögaren eller fastighetsägaren som ska ha synpunkter på vad som passar i en viss miljön? Självklart inte! Vi talar alltså inte om fasta ting - utan om sommarmöblemang för uteserveringar. Under rubriken "Serveringars inhägnande" ges riktlinjen att staketen ska målas i en diskret färg som är anpassad till platsen. "Tryckimpregnerade eller målade trädgårdsstaket och plastmaterial får inte förekomma eftersom de är främmande i stadsmiljön". Främmande? Bör inte stadsbilden vara något som är i ständig förändring? Och - vad är det som säger att dessa avgränsningar är främmande?Parallellt med detta har vi fått ta del av några centrumboendes klagomål över en allt för livlig stadskärna kvälls- och nattetid. De flesta som reser till någon större metropol av typen Kalmar, Linköping, Växjö eller Berlin upptäcker snart att Västerviks stadskärna är ganska beskedlig och lugn i jämförelse. Självklart ska restauranger och krogar hålla sig till förhållningsregler vad gäller öppettider och ljudvolym - inget snack om den saken, visst behövs dessa bestämmelser. Men när det diskuteras bilfri stadskärna, tidigare krogstängningar och ett tystare nattliv, ska det inte glömmas bort att faktorer som tillgänglighet och ett rikt nöjesliv är ting som gör staden attraktiv. Regler som är till för att förenkla för människor är inte svåra att acceptera. Svårare är det när stadsarkitekt och beslutsfattare vill vara smakpoliser. Kommunstyrelsen har mildrat skrivningen i dokumentet något - det är gott så, men låt oss hoppas att våra kommunpolitiker vid nästa behandling av dokumentet ställer sig frågan om det är i detaljfrågor av denna kaliber som politiker verkligen ska använda sin makt.Viss smak är låg, annan är hög. Vad som är god smak förändras tack och lov med tiden. Det är dock inte kommunens uppgift att tycka till om det är snyggt eller anskrämligt att ha reklam på parasollerna, vita plaststolar eller inhängningar i tryckimpregnerat trä. Tycker kunderna det är dålig smak, då besöker de förmodligen inte etablissemanget. Så enkelt är det.

I den goda smakens tjänst?

"Och i morgon blir det vackert väder hela dagen...". Hur många gånger används inte denna replik i televisionens väderleksrapportering? Vackert väder - vad är det? För de flesta av oss - en varm och solig dag. Men säkert inte för alla.