Restaurangen var tidigare öppen sju dagar i veckan men har numera stängt på helgerna, till hyresgästernas besvikelse.
Av det som lät så bra 2014, när det var dags att flytta in i de nya lägenheterna, klassificerade som trygghetsboenden, finns inte mycket kvar, menar de.
Vi träffar dem i matsalen en tisdagskväll i maj när ett lätt regn faller utanför fönstret. Gruppen försöker att träffas här varje tisdag vid samma tid. Numera arrangeras nämligen i stort sett inga aktiviteter alls för de boende i fastigheten enligt de tio hyresgäster som vi möter den här kvällen.
Hjördis Ökvist saknar till exempel det gemensamma morgonkaffet på vardagarna – Fyren – då såväl hyresgäster som andra var välkomna för en stunds gemenskap med tidningsläsning och frågesport. Hon lyser upp när hon berättar om hur trevligt det var med gemenskapen och om hur gott det då smakade med kaffe och rostbröd.
Och Willy Axelsson beskriver hur det är spöklikt öde i restaurang och gemensamhetslokaler på helgerna.
– I början var det öppet alla dagar i veckan och man behövde inte sitta ensam i sin lägenhet och äta om man inte ville det.
De första åren fanns här också ett gym tillgängligt för hyresgästerna men plötsligt en dag var det bara bortplockat utan vidare information.
– Tanken med gymmet var väl att vi gamla skulle försöka hålla oss friska och krya så länge som möjligt för att inte belasta sjukvården i onödan men så togs det helt sonika bort.
Just bristen på information är något de alla återkommer till och upplever som ett stort problem.
Det gäller såväl själva boendet som när det kommer till aktiviteter i fastigheten.
– Det känns som att vi har kommit i kläm och det är oklart till vem vi ska vända oss. Bostadsbolaget (hyresvärden, reds anm) hänvisar allt som oftast till socialförvaltningen som å sin sida hänvisar tillbaka till hyresvärden, säger Mona Ström som tycker att det saknas en samordning.
På Rosavilla finns både särskilda boenden och trygghetsboenden.
Barbro Magnusson berättar att hon många gånger nyfiket tittat på datorn som finns i en av gemensamhetslokalerna. Hon vill men vet inte hur hon ska få igång den.
– Och det verkar inte som att någon annan heller vet hur den ska hanteras, för den bara står där utan att någon tycks använda den.
– Jag är ju rörlig så jag går till biblioteket ungefär en gång i veckan och lånar en dator där. Men alla har ju inte den möjligheten, säger hon.
Naturligtvis finns det saker att glädjas åt också påpekar Barbro Magnusson och får medhåll av de övriga.
– Det är en fin, hjälpsam och vänlig stämning mellan oss som bor här till exempel, tycker Barbro.
Likaså är hemtjänstpersonalen jättebra och vaktmästarna likaså. Och nog är det bra att det finns både en frisör och en fotvårdsspecialist i huset.
– Men att nyttja servicen ingår inte i hyran, förtydligar Margareta Jansson.
Hyresgästerna har en hel lista med synpunkter som rör boendet som de menar faktiskt inte är anpassat till seniorer och människor med funktionsnedsättningar: Microvågsugnen sitter för högt och hissen är för trång, för att ta några exempel.
– Det går inte in någon bår i hissen, vilket även ambulanspersonalen som ju får komma hit emellanåt har reagerat på, säger Hjördis Ökvist som berättar hur det gick till när hennes man blev sjuk och skulle tas ner till ambulansen på bår.
Fotnot: Ett trygghetsboende är, enligt Seniorval, till för äldre som är för friska för äldreboende men som vill ha mer trygghet och social samvaro än vad de kan få i sitt nuvarande hem.