Hungerstrejkar för att få sonen fri
"Jag får ingen hjälp och ser ingen annan utväg än att sätta mig vid konsulatet i Malaga."
En kvinna i Västervik kämpar sedan trettonhelgen för att få sin mordmisstänkte son frisläppt ur spanskt häkte.
- Jag har skrivit till statsminister Göran Persson och justitieminister Thomas Bodström utan att få något svar.
- Jag är ledsen och heligt förbannad. Vart jag än vänder mig får jag ingen hjälp.
- UD ger jag inte mycket för, inte heller konsulatet i Malaga eller ambassaden i Madrid.
- Dom trodde jag skulle tröttna men jag kommer aldrig att ge upp, rättvisan ska segra.
- Jag har talat om för ambassaden i Madrid att jag ska ställa till med en skandal om det inte görs något.
- Bara jag känner mig lite friskare, jag har varit sjuk en tid, så ska jag åka ner till Malaga och inleda en hungerstrejk utanför det svenska konsulatet, säger mamman.
- Jag funderar som bäst på vad jag ska skriva på plakaten, jag måste ha hjälp med översättningen.
Hennes förhoppning är att väcka uppmärksamhet i spansk och svensk media för sonens situation.
Han sitter i det fruktade Alhaurin de la Torre-fängelset. Enligt mamman är sonen på väg att tappa modet.
- När han åkte in var han förhoppningsfull, han visste att han var oskyldig och trodde han skulle komma ut snabbt.
- Nu har hans hopp bytts mot ilska. Som mor är jag mycket orolig för honom.
- Han är det käresta jag har här i livet, säger mamman och börjar gråta.
- Jag tänker kämpa för honom så länge jag lever.
- Det min som blivit utsatt för kan inte vara riktigt. Direkt pekades han ut som mördare i spansk media, med både namn och bild, av polisen, innan han ens var förhörd. Det finns inga bevis mot honom. Jag vet hur jobbigt han hade det med sin flickvän och hur hon betedde sig.
- Vid ett tillfälle för någon månad sedan hämtades han från sin cell och kördes långt bort, har han berättat för mig. Han placerades i en cell utan fönster och fick sitta i sex timmar innan han skjutsades tillbaka.
Mamman i Västervik känner desperation över sonens öde och sin egen hjälplöshet.
- Jag gör inget annat än sitter i telefon eller vid datorn. Telefonräkningen har rusat i höjden och vi har satsat allt vi äger och lånat upp pengar, sammanlagt 200000 kronor, till advokaten men vi har inte fått något för pengarna.
- Advokaten har inte gjort något och nu skriver han bluffakturor. Han ska ha betalt för jobb (översättningar) som jag utfört och bekostat av egna medel.
- Kan det verkligen vara riktigt att hålla min son inlåst så här länge utan att han får sin sak prövad i rätten, undrar mamman.
Enligt svensk lag ska en häktad ha möjlighet att få sin sak prövad efter 14 dagar i domstol.
Så jobbar vi med nyheter