Hot blev vardag för Mikaela – till och med på BB

"Han kallade mig hora och andra fula saker. Men det var först när han började hota mig och uttrycka att han skulle kunna ta till fysiskt våld som jag tog in allvaret och blev rädd", förklarar Mikaela.

Våldet kan se olika ut. Mikaela utsattes för både fysiskt och psykologiskt våld. Men mest psykologiskt. Bilden är arrangerad.

Våldet kan se olika ut. Mikaela utsattes för både fysiskt och psykologiskt våld. Men mest psykologiskt. Bilden är arrangerad.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Västervik2022-02-19 08:00

Våld mot kvinnor

Det allra första tecknet på att allt inte stod rätt till i förhållandet var hans överdrivna svartsjuka. 

– Jag tyckte först att det var lite charmigt, då när jag var nykär, men så här i efterhand, med distans, kan jag se att det var ett varningstecken.

Så småningom övergick också svartsjukan i verbala kränkningar.

Mikaela och mannen i fråga, vi kan kalla honom Danny, träffades när båda var i tidiga 20-årsåldern.

– Jag hade precis flyttat hemifrån och han flyttade in hos mig. 

Bara ett par månader senare var Mikaela gravid med parets första barn.

– Allt gick med andra ord väldigt fort, säger hon. 

Det var i slutet av graviditeten som de allvarliga hoten kom. Mikaela fick höra saker som att "det är tur för dig att du bär på mitt barn, annars skulle du få stryk".

På BB två dagar efter förlossningen fick mannen ett vredesutbrott över en småsak, då Mikaela ammade deras nyfödda barn. Han slet i Mikaelas hår, när de var ensamma i rummet, så att testar följde med.

– Jag grät, och han bad om förlåtelse. Jag vet att jag tänkte att vad händer om jag trycker på den röda larmknappen? Och i nästa sekund: "Jag kan inte bli ensamstående med barn. Jag är bara 20 år." 

– Jag hade ju precis blivit mamma och kunde inte i det läget tänka att jag skulle lämna honom.

 De varma känslorna fanns också kvar där någonstans och Mikaela övertygade sig själv om att det fanns ursäkter för mannens hetsiga humör. Familjen växte och slutligen var barnen den enda ursäkten till att hon stannade kvar i relationen.

Känslorna för mannen försvann. De hade ersatts av enbart rädsla, inte minst en rädsla för vad som skulle hända om hon faktiskt lämnade honom. 

– Jag tänkte att det var bättre att ha honom nära för att på så vis kunna skydda barnen. Jag bävade för att det skulle bli delad vårdnad om vi separerande. Och vad skulle hända när barnen blev trotsiga, som barn blir, när de var ensamma med honom?

– Jag ville inte heller att barnen skulle se och förstå vad som pågick mellan oss. Jag ville inte ge dem det livet, utan freda dem från det.

Efter att ha gjort ett försök att lämna gick hon tillbaka till mannen. Men nästan samtidigt började hon planera för hur hon på sikt skulle kunna bli fri.

Det var en process som tog tre år. 

Vid ett inbokat besök hos socialtjänsten i syfte att planera för barnens vardag mötte hon till sin förskräckelse mannen i lokalerna. Han var av misstag inbokad nästan samma tid.  

– Det var hemskt att behöva möta honom där, men det var faktiskt bra samtidigt för då fick personalen med egna ögon se det aggressiva sätt han hade mot mig.

Resultatet blev att Mikaela fick ensam vårdnad om barnen. Pappa Danny har rätt att träffa dem för övervakat umgänge, som läget är nu. Och de kan prata i telefon ett par gånger i veckan.

undefined
Mikaela berättar om en smärtsam händelse på BB. "Jag grät, och han bad om förlåtelse".

Det var en flera år lång process för Mikaela att bryta sig fri från den man som misshandlat henne både fysiskt och verbalt, mannen som alltså även är pappa till hennes barn. 

Skamkänslor över den situation hon hamnat i gjorde att hon inte berättade för någon utomstående om sin situation, eller bad om hjälp.

– Jag jobbade stenhårt på att hålla detta dolt för människor runt omkring mig, säger hon. 

Det var egentligen ganska tidigt i relationen som hon insåg att mannen hon förälskat sig i hade en annan sida, en betydligt mörkare, än den han först visat upp – en våldsam sida. Eller rättare sagt, så här i efterhand kan hon se att tecknen fanns där. Men just då var det svårt för henne att ta in.

– Jag hade ju blivit kär i den här mannen, säger hon.

Och i förälskelsens sken tänkte hon att det nog skulle ordna sig och bli bra, att han inte skulle bli fysiskt våldsam mot henne.

Han hade ett ganska hetsigt temperament, kunde ilskna till snabbt, och hamnade då och då i bråk med andra, till exempel ute på krogen, berättar Mikaela.

Tror du att barnen uppfattade något av vad som pågick?

– Jag tror ju att de kunde uppfatta stämningen, att den var fel. Och min äldsta son frågade mig också rakt ut en gång, efter separationen: "har pappa slagit dig mamma?".

Mikaela förklarar att de flesta av de kränkningar hon fick utstå av sin före detta man var psykologiska och verbala. 

– Om han ringde tio gånger på en dag krävde han att jag alltid skulle svara. Det var ju ett sätt att kontrollera mig.

Smärtsam närhet/Boktips

Under pandemiåret 2020 släppte Brottsofferjouren Sverige boken Smärtsam närhet – en bok om våld i nära relation: "Våld i nära relation är ett stort samhällsproblem – tyvärr mer angeläget än någonsin i tider av social isolering."

Boken gavs främst ut för att öka kunskapen och kompetensen hos yrkesverksamma och ideella som möter våldsutsatta.

Boken synliggör även olika typer av våld som man kan utsättas för: fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt, funktionsrelaterat våld samt försummelse.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!