Hon berättar att hon blev både överraskad och hedrad av frågan när Västerviks manskörs ordförande Magnus Ivarsson ringde för att höra om hon kunde tänka sig att ställa upp.
– Jag bad faktiskt om att få lite betänketid. Och efter några dagar kom jag fram till att jag skulle ångra mig om jag inte tackade ja. Jag tänker att det här är en utmaning, en rolig sådan, säger hon när vi hörs i telefon på fredagseftermiddagen.
Har du hunnit fundera något på temat för talet?
– Jag har inte börjat skriva ännu men tänker att det ska handla om att hälsa våren välkommen, och om vår underbara stad och allt fantastiskt som vi har tillgång till här.
– Jag kommer också att beröra det som präglat tillvaron för oss alla det här senaste året. Jag är ju IVA-sköterska och känner att det inte går att undvika att prata om alla de utmaningar vi ställts inför under pandemin.
Hur skulle du sammanfatta det här speciella året som gått, i egenskap av chef och sjuksköterska?
– Det är svårt att sammanfatta. Det har varit ett annorlunda år på så många sätt. Det har krävts mycket av planering och förberedelser för att klara av situationen. Och det har funnits en oro även bland oss som arbetat med att vårda de svårt sjuka. Ibland har man känt hjälplöshet inför situationen.
– Men det här året har också stärkt oss, inte minst i fråga om samarbete och samverkan mellan olika sjukhus och kliniker. I nöden prövas vännen.
Årets valborgsfirande följer samma form som förra året: Det spelas in i förväg.