Hon känner skam för sitt forna hemland
Att judiska familjer splittrades och i många fall utplånades helt under andra världskriget finns det många vittnesmål om, att även tyska familjer sattes på hårda prov är det inte så många som har berättat om. En av dessa få är Meike Hochstein, född i Hamburg och sedan tio år bofast utanför Totebo. Hon deltog under helgen i de temadagar som Gamleby församling arrangerat med anledning av Förintelsens minnesdag den 27:e januari.
Starka minnen. Trots att Meike Hochstein bara var ett barn under andra världskriget så har hon mycket att berätta om hur det var då och hur det ännu påverkar henne
Foto:
- Jag vet att både min pappa, som var polis, och mina äldre syskon var aktiva i det nazistiska partiet, min bror i Hitler-jugend och mina systrar i den motsvarande organisationen för flickor; BDM. För att locka ungdomarna ordnades diverse spännande aktiviteter. Jag har senare förstått att de nog inte hade något val, alla som var över 15 år var tvungna att gå med.
- Efter kriget när alla nazisternas brott uppdagades minns jag att det var mycket bråk i vår familj. Särskilt min äldsta syster ställde pappa till svars och ville veta hur mycket han känt till om vad som pågick. Han svarade aldrig på hennes frågor, allt tystades ner.
- Jag har ett starkt minne av en grannfamilj som jag ofta besökte för att leka med deras flicka. Jag tyckte hon var så snäll och söt mitt sitt mörka hår. En dag var hela familjen försvunnen. Pappa förstod säkert vart de tagit vägen men han berättade ingenting. Familjen hette Goldstein, ett typiskt judiskt namn.
Efter kriget fick Meikes pappa tillbringa en tid i ett avnazifieringsläger. Han förlorade också sitt arbete och familjen hade stora problem med att hitta någon försörjning. Meike och hennes syster fick under tre månader komma till familjer i Sverige.
- Jag kom till en underbar familj i Tuna. De tog hand om mig som sitt eget barn. Jag återvände sedan dit varje sommar och det är också på grund av dem som jag sedan tio år bor i den här delen av Sverige. De stöttade mig när jag miste båda mina föräldrar, min pappa dog tio år efter kriget och min mor tog sitt liv tre år senare. Min tvillingsyster dog för några år sedan på grund av långvarigt alkoholmissburk. Man kan säga att nazismen förstörde hela vår familj.
- Hur min pappa, som var intelligent och klok, kunde ansluta sig till en sådan ideologi har jag aldrig förstått. Men han hade kanske inget val, det fanns spioner i varje hyreshusområde som spanade och lyssnande så man inte gjorde något otillåtet, som att till exempel höra på engelska radiosändningar.
Den enda familjemedlem som Meike kunnat känna sig stolt över är mormodern. Hon hade en grönsaksaffär som hon drev själv när hennes man låg vid fronten. I potatislagret gömde hon en judisk ung man som räddades tack vare hennes mod och civilkurage.
- För övrigt känner jag bara skam för det som tyskarna, inklusive medlemmar av min egen familj, gjorde sig skyldiga till. På något vis tog Hitler ifrån oss vår identitet. Jag har aldrig kunnat känna mig stolt eller patriotisk när jag sett en tysk flagga på det vis som ni svenskar gör när ni hissar er flagga. Det är därför som jag numera har svenskt medborgarskap i stället för tyskt.
Det är också på grund av sina bittra erfarenheter av ett krig, som hon bara var ett litet barn när hon fick uppleva, som Meike reser runt och berättar.
- Det är viktigt att inpränta att vi måste värna demokratin och aldrig får ge efter för mörka krafter. Dialog mellan religioner och folkgrupper är nödvändigt. Att säga ifrån när man tycker att människor kränks är livsviktigt.
Så jobbar vi med nyheter