Harriet Nauers andra EP heter "Human" och innhåller fem låtar.
Sångerskan och låtskrivaren Harriet Nauer inspireras av mytologi, religion och äventyr. Hon speglar konstrasterna mellan det goda och det onda.
– I mina texter förekommer både änglar och demoner, och det som händer utanför människans kontroll. Samtidigt vill jag gärna väva in vardagen i texterna. Det blir intressant om man blandar det man kan se med det man inte kan se, säger Harriet.
Harriet Nauer är född och uppväxt i Trollhättan, en "hard core Trollhättebo" som hon kallar sig själv. Musiken kom in i hennes liv när hon var runt tjugo, då den blev ett sätt för henne att hålla kontakten med sin far.
– Det har alltid funnits musik hemma. Farsan spelade visor, och mamma sjöng Bruce Springsteen när man kom hem från skolan. Det var Ulf Lundell och Björn Afzelius, berättar Harriet och fortsätter:
– När mina föräldrar skilde sig trodde jag att jag skulle förlora kontakten med pappa. Eftersom han spelade mycket visor och skrev egna texter så kändes gitarren som ett utmärkt sätt att relationsbygga med farsan.
Sedan dess har det hänt mycket. Idag har Harriet två EP-skivor och en Gaffa-nominering i bagaget, och i vintras uppträdde hon i Nyhetsmorgon på Tv4.
Hur skulle du beskriva din musik?
– Den är textfokuserad, rytmisk, äventyrlig och drömsk. Det finns två olika typer av människor – de som lyssnar på melodi och musik, och de som lyssnar på texten. Är man en sån som lyssnar på texten så tror jag att man kommer uppskatta min musik.
En av Harriet Nauers låtar, Bruises, handlar om vilda västern säger hon. "Det är svängdörrar, kvinnor på häst, pistoler, sprit och slagsmål".
Under lördagen spelar Harriet Nauer i ruinen på Visfestivalen. Hon har inte varit i Västervik förut, men ser fram emot att komma hit.
Känner du till Visfestivalen sedan innan?
– Ja. Det är ett ställe man vill spela på. Det är roligt att höra att mina föräldrar velat åka dit när de var unga, och nu ska deras dotter spela där.
Hur känns det att debutera på Visfestivalscenen?
– Jag försöker att inte tänka på det, för då kommer jag att bli så nervös! Men jag vet att när jag väl står på scenen kommer jag att ha publiken med mig och det kommer bli roligt, säger Harriet.
– Min förväntning är att det ska kännas som att man är på visfestival. Sedan hur det ska kännas, det vet jag inte. Kanske att det ska finnas någon slags anrik atmosfär? Ingen press, Visfestivalen! skrattar hon.
När hon inte turnerar tänker Harriet spendera sommaren med att läsa Stephen King och måla sitt lusthus.