Det var en vanlig torsdagsmorgon, den 3 november 2011. Laila var framme vid jobbet när hon kände av den där välbekanta känslan av käkspänningar som hon känt under ett par års tid. Det blev lite svårt att andas men inte mer än vanligt, känningar fick hon ibland och ingenting hade hittats vid de undersökningar hon varit på.
I omklädningsrummet blev det värre med illamående och kallsvettningar och Zandra Karlsson som arbetar med Laila ringde hennes sambo för att han ska komma och hämta henne. På vägen hem ville Laila åka förbi akuten för säkerhets skull.
Efter samtalet gick de ut mot parkeringen och Laila föll ihop. Hon andades inte.
- Jag hade min telefon på mig men började skrika på en annan tjej som kom cyklande om att jag behövde hennes mobil. Jag var chockad men lyckades ringa ambulansen, säger Zandra och skakar sakta på huvudet.
- Jag sa att en kollega svimmat och telefonisten undrade om det var hon som snarkade i bakgrunden.
Laila hade börjat göra snarkande ljud, vilket kan vara ett tecken på att man är djupt medvetslös och inte får luft.
Samtidigt kom Zarko Kovacevic till jobbet.
- Jag såg att någon låg på marken och hörde någon som skrek på hjälp. Jag sprang fram för att kolla pulsen, men hittade den inte. Jag började med hjärtkompressioner direkt.
Zarko hade tillsammans med andra på företaget fått utbildning på hjärtstartaren som finns på företaget. I samband med det fick de även en kurs i hjärt- och lungräddning och Zarko visste vad han behövde göra.
- Alla känslor i världen kom över mig. Jag blev rädd och chockad samtidigt som kroppen producerade massor av adrenalin. Jag tror jag skulle ha kunnat hålla på med kompressionerna hur länge som helst.
Det behövde Zarko inte göra. Daniel Nilsson kom strax till platsen och de båda byttes av mellan kompressionerna. En annan person sprang och hämtade hjärtstartaren. Innan den anlände vände de Laila på sidan, det verkade som att hon börjat andas igen. När de vänder henne tillbaka är hon blå i ansiktet, nästan lila av syrebrist. Zarko trodde det var över, Zandra också.
Med hjärtstartarens hjälp ger de Laila två stötar och fortsätter kompressionerna. Daniel Nilsson var inne i sin egen bubbla och koncentrerar sig bara på Laila och kompressionerna, han kände sig ganska lugn med tog i för hårt i sin iver, maskinen säger det åt honom.
- Jag minns fortfarande ljudet från bröstkorgen när jag tryckte, det är obehagligt att tänka på, säger Daniel och ruskar på kroppen.
Under tiden håller Zandra i telefonen. Hon skriker högt att ambulansen tar för lång tid, räddningsstationen ligger bara upp för backen från Elfa. Hon och börjar drabbas av panik. I själva verket har det gått knappt två minuter.
- Om jag inte hade haft telefonen att hålla mig i vet jag inte vad jag skulle ha gjort. säger Zandra och ser skakad ut.
Ambulansen anländer efter tre minuter. Laila får adrenalin och börjar vakna till. Hon försöker sätta sig upp men blir tillsagd att lägga sig igen. De är på sjukhuset i Kalmar efter 50 minuter, specialistvård behövs.
I dag har Laila ett konstaterat hjärtflimmer och under hennes nyckelben sitter en dosa, en så kallad ICD (Implantable cardioverter-defibrillator ) som kan ge hennes hjärta en elektrisk stöt som återställer hjärtrytmen om hjärtat skulle börja flimra. Hon är i dag tillbaka på jobbet och bjuder på tårta och bullar.
- Det känns jättebra att vara tillbaka. Jag är oerhört tacksam för att jag fick en sådan hjälp av alla. Jag mår bra i dag. Jag äter mediciner och tänker mer på kosten.
Hon klappar sig på nyckelbenet där ICD:n är inopererad.
I dag finns tre hjärtstartare på Elfa och personalen har fått ytterligare utbildning för att kunna ingripa både på arbetet och privat. Utbildningarna ska upprepas över tid.
Laila säger själv att det är tack vara utbildningen som hon i dag lever.
- Det finns ingen bättre investering för ett företag att göra, hjärtstartaren och utbildningen räddade livet på mig. Maskinen säger hela tiden vad som behöver göras. Man kan inte göra fel.
Det nickas instämmande runt bordet.