På onsdagen firade Hallingebergs kyrkliga syförening 100-årsjubileum med en fest i församlingshemmet, dit också grannföreningarna i Blackstad och Ankarsrum var inbjudna.
- Det är gemenskapen, glädjen att vara tillsammans och kunna skänka pengar till hjälporganisationerna, säger Gun-Britt Jonsson från Hulthorva.
Tillsammans med Anna-Greta Johansson i Mjölnäs är hon äldst i syföreningen. Själv har hon varit med sedan slutet av 50-talet, fast då i en underavdelning med medlemmar från Greby, Hulthorva och Skälhem. Gun-Britt har varit kassör ända sedan 1982, och berättar att föreningen förra året lämnade över drygt 30 000 kronor till "behjärtansvärda" ändamål. Slantar som gått till Svenska kyrkans mission eller direkt till organisationer som Stadsmissionen och Världens barn.
Kontraktsprost Claes-Göran Thorell med hustrun Helena kom till Hallingberg för 32 år sedan, och allt sedan dess har han varit ordförande i föreningen, och han passade på att tacka för det fina jobb som syföreningen gör varje år.
- Det är många som fått slantar genom åren. Syföreningen är lite av en motor i församlingsarbetet. Behöver man hjälp, så kan man alltid vara säker på att syföreningen ställer upp.
Han läste också ur det första protokollet när Hallingebergs kyrkliga syförening bildades den 10 april 1912 med Hanna Redelius som ordförande.
- Där står inte var platsen var, eller vilka som var med. Men den insamlade summan från mötet var fem kronor och 50 öre.
Den största inkomstkällan under året är missionsauktionen, som brukar ge ett rejält netto. Medelåldern bland damerna är hög, frågan är om syföreningarna i traditionell form kommer att överleva.
- Det är inte lätt med föryngringen, säger Helena Thorell. Förr i tiden var ju fruarna hemma, i dag förvärvsarbetar de.
Claes-Göran Thorell tror ändå att syföreningarna har livskraft.
- Jag tror att man kan hitta andra former. I Blackstad finns det till exempel herrar som är med i gemenskapen.