Anna Thalin, Lucy, Doris, Remma, Jens Jackowski och Nilo Gustafsson. "Det är väldigt många som har räckt upp handen och hjälpt till", säger Jens.
Jens Jackowskis häst Remma var på sommarbete hemma hos Lise-Lott Johansson. När hon gick in för att äta lunch med sönerna Nilo och Levi Gustafsson stod Remma i sin hage. Plötsligt ropade den yngsta sonen Levi till:
– Remma har rymt!
Att djur rymmer är inget konstigt eller ovanligt, de är nyfikna och söker sig gärna till andra flockar. Jens och Lise-Lott hade därför is i magen och började med att leta efter Remma på platser där hästar brukar dyka upp, längs vägar eller i andra hagar.
– När hon inte kom tillbaka dagen efter började vi tro att hon satt fast någonstans, eller hade brutit ett ben, säger Jens.
Under morgonen började de inse att deras uppdrag inte var att hitta en häst, utan att rädda den. Då postade Jens ett inlägg på Facebook som uppmanade invånare runt Blackstad att hjälpa till i sökandet. Svampplockare i området slutade att leta efter kantareller och började istället att leta efter häst.
Jens, Nilo och Levi sprang genom skogen hela dagen. "Jag gick 2,2 mil, red i två mil igår, jag har lite träningsvärk idag", säger Jens.
Anna Thalin och hundarna Lucy och Doris har letat reda på bortsprungna kor tidigare. När Jens ringde henne släppte hon allt och åkte till Lise-Lotts hage. Tillsammans med Nilo började de med att leta efter spår vid staketet. På grund av den svåra terrängen tappade hundarna spåret flera gånger och var tvungna att börja om.
Doris och hennes mamma Lucy. "Det är inte enkelt, man måste hitta utgångsläget för att få iväg hundarna", säger Anna.
Skogen intill kärret är tät. "Det är ingen söndagspromenad direkt", säger Lise-Lott.
– Nilo gick bakom mig hela tiden och sa: Här kan ju inte en häst gå, säger Anna.
Hästen hade lyckats ta sig till platser där människor har svårt att röra sig. Skogen är tät och bergig. Jens berättar att man inte kan se mer än femton meter framför sig, men att Remma är van vid att vandra i den typen av landskap.
Klockan 18:32 ringde Anna till Lise-Lott och berättade att hästen var funnen. Det tog hundarna två timmar att hitta platsen där Remma fastnat, 200 meter från sin hage. Vid flera tillfällen hade man rört sig kring platsen men inte kunnat se henne på grund av den täta skogen, och att hon var helt sänkt i leran.
Remmas huvud stöttas upp av en stock.
Hästräddningen pågick i upp till fem timmar.
Jens försökte mäta djupet i kärret. Den 1,5 meter långa pinnen nuddar inte botten och Remma har en mankhöjd på 165 centimeter.
Kärret dagen efter räddningsinsatsen.
– När jag kom dit såg jag bara två öron, det var tur att hundarna markerade, säger Anna.
Under ett lager av gungfly sträcker sig ett flera meter tjockt lager av lera. Sannolikt har den 800 kilo tunga hästen fastnat, fått panik och grävt sig längre och längre ned i sina försök att komma upp.
– Det är nästan bottenlöst, det finns inget att ta avstamp från, säger Anna.
Om man inte hade hittat Remma i tid hade hon drunknat helt och liket hade försvunnit. När Anna och Nilo kom dit var hästen helt lealös.
– Jag bara tänkte: Gud håller hon på att dö nu? säger Anna.
Anna Thalin hade med sig foder, när Remma började äta var hon så hungrig att hon bet Anna i händerna.
Nilo Gustafsson tyckte att det var både spännande och läskigt att rädda Remma.
Anna satt och klappade Remmas huvud och pratade lugnande med henne när de inväntade räddningstjänsten. Nilo sprang fram och tillbaka mellan kärret och vägen med blåa läppar för att leda veterinären och räddningstjänsten till rätt plats. Räddningsarbetet var långdraget.
– Det tog säkert fem timmar, säger Nilo.
Någon stod med en skyffel och försökte gräva fram hästen, en annan letade efter benen i leran och försökte fästa rep i dem, en tredje försökte fästa en stålbåge under Remmas mage.
Eftersom att hästen var så trött var det svårt för henne att hålla huvudet över ytan. För att hindra henne från att drunkna stöttades huvudet upp av stockar. Vid varje nytt moment i räddningen vaknade Remma till och fick panik.
– Vi blev neddragna i kärret flera gånger. Hon kämpade och sparkade, säger Anna.
När repen var på plats visste inte räddningstjänsten vad man skulle göra härnäst. Jens övervägde att hämta sin traktor, lastbil eller fyrhjuling men inget av fordonen kunde ta sig fram genom skogen.
– Det var ren tur att Erik Svensson hade en skogsmaskin som kunde lyfta upp hästen, säger Anna.
Räddningstjänstens bristande resurser kompletterades av folkets resurser. Jens menar att det inte fanns någon som gjorde mer än någon annan, det var ett enda stort samarbete.
Eriks skogsmaskin kunde fälla träden i sin väg och ta sig fram till kärret. Efter lyftet var hästen helt darrig på benen. Under tiden i kärret hade Remma blivit nedkyld men så fort hon började gå blev hon svettig och ville äta.
Jens tror att Remma ville ned till vattnet i kärret. "Remma är en riktig vattengris, när man rider henne vill hon alltid springa bort till vattnet och leka", säger han.
Anna blir rörd när hon får träffa Remma igen. Efter att ha vilat i ett dygn har Remma återfått sin energi.
Hästen kom hem vid midnatt. De började med att tvätta bort all lera för att kunna se om kroppen var hel. Från olyckan kom Remma undan lindrigt, ett sår på läppen och irriterad hud.
– Hon mår väldigt bra efter omständigheterna, säger Jens.
Hästens liv hängde på en tunn tråd och hon har väldigt många hjältemodiga Blackstadbor att tacka för att hon får fortsätta sitt sommarbete hos Lise-Lott.
– Hon hade klarat några timmar till, max, säger Lise-Lott.