– För mig var det en drömresa. Det var fantastiskt intressant, men stundtals också ganska overkligt. Tänk att min morfar hade varit just här, säger Hans Ellervik och bläddrar bland bilderna på sin surfplatta.
Ellerviks morfar, Axel Wilhelm Fahlström, var egentligen maskinist men arbetade mellan 1891 och 1906 som oljeborrningsingenjör i Azerbajdzjans huvudstad. Att han återvände till Sverige berodde sannolikt på storstrejken och oroligheterna i Ryssland 1905, som i Baku organiserades av bland andra en ung Josef Stalin.
1950 gjorde Västerviks-Tidningen en intervju med den då åldrade Västerviksbon. "Västerviksbo sjöman på Kaspiska havet. Angenämt att vara svensk i Baku vid sekelskiftet", löd rubriken. Sedan följde en mustig berättelse om främmande kulturer och spännande möten med människor.
"Herr Fahlström", som han benämns i artikeln, berättade att han mest hade fina minnen från åren vid Kaspiska havet.
– Utlänningar i allmänhet var omtyckta och vi svenskar tycktes stå i särskilt hög kurs, vilket vi väl ytterst hade Nobel att tacka för, berättade han och fortsatte:
– Någon långtråkighet kände jag aldrig. Behövde man sällskap var det bara att gå till någon av klubbarna, Nobelklubben eller Köpmannaklubben, där det gick lusteligt till och där man kunde festa för en billig slant.
Vid förra sekelskiftet svarade Baku för ungefär hälften av världens oljeproduktion. En stor del utvanns av firman Bröderna Nobel, där framför allt Alfred Nobels bröder Ludvig och Robert var verksamma. Verksamheten skapade jobb och utveckling, och därav följde svenskarnas popularitet.
I biblioteket hemma hos Hans Ellervik står en samovar, som morfadern hade med sig när han kom hem.
– Jag var liten när han gick bort, så jag fick aldrig höra honom berätta om sina äventyr. Jag minns honom mest som en snäll farbror, som höll reda på mig. Men i familjen har vi pratat mycket om honom genom åren, säger Ellervik som i många år velat göra den här resan.
Under Sovjettiden var det helt omöjligt, då Ellervik arbetade som militär och av säkerhetsskäl inte släpptes in i landet. Men nu gick det bra, även om det tog ett par månader att få ett visum utfärdat. Resan gjordes tillsammans med en grupp före detta anställda på Bofors, som Alfred Nobel ägde under några år på 1890-talet.
Hans Ellervik beskriver Baku som rent, välordnat och relativt rikt. Moderna skyskrapor, som de spektakulära Flame towers, står sida vid sida med äldre byggnader och historiska minnesmärken. Levnadsstandarden varierar och är högre i huvudstaden än på landsbygden.
– Baksidan är att landet är en halvdiktatur. Presidenten är visserligen vald, men han har efterträtt sin pappa som var president före honom.
Skulle du rekommendera andra att resa till Baku?
– Nja, att åka dit på måfå tror jag inte på. Det behövs visum och man behöver en guide för att det är få som talar engelska. Men om man verkligen vill uppleva ett annorlunda land och följer UD:s rekommendationer, så visst.
En höjdpunkt under resan blev ett besök i Villa Petrolia, en byggnad som bröderna Nobel byggde för sig själva och sina anställda. I bottenvåningen finns i dag ett museum över brödernas aktiviteter i Baku. Här bjöds gruppen med svenskar på en överdådig middag med ett 40-tal rätter och inhemskt vin från Azerbajdzjan.
Drygt 100 år tidigare besökte "Herr Fahlström" säkert också Villa Petrolia.
– Det var en mycket intressant och trevlig kväll. Det var magiskt att få äta middag i ett hus där min morfar hade varit, säger Hans Ellervik.