Hillary Clintons sjuka armbåge
Personlig maktkamp är inbyggd i systemet och det är tradition att utrikesdepartementet befinner sig i fejd med den utrikespolitiska expertis som har sin bas i Vita huset, skriver Bo Ture Larsson
Hillary Clinton är tillbaka efter sin armbågsskada.Foto: Scanpix
Foto: Jose Luis Magana
utrikespolitik sa utrikesminister Hillary Clinton: "USA är tillbaka".Få torde ha märkt att USA skulle ha varit "borta". Men det finns onekligen något som varit "borta" och är "tillbaka". Det är Hillary Clinton.I fyra veckor i juni-juli var hon hämmad i sina plikter. På väg till Vita huset onsdag 17 juni föll hon, i utrikesdepartementets garage, så illa att hon bröt armbågen. Hon måste opereras.Hon tvingades ställa in engagemang. Hon kunde inte resa med president Obama till Moskva i början av juli.Först den 15 juli var hon på banan ingen, med ett linjetal inför inflytelserika Council on Foreign Relations i Washington.Då skämtade hon: Visst, USA har förlorat en del terräng på senare år, ansåg hon - men det var tillfälligt, nu blir det bara bättre: "ungefär som min armbåge."Hon behöver alltjämt behandling, men är i full gång. Hon har varit i Thailand och i Indien. Hemma igen har hon bland annat träffat Iraks premiärminister och lett ett stort seminarium med företrädare för Kina om de två ländernas förbindelser.Det är lika hektiskt som före "sjukskrivningen". Februari-juni besökte hon Östasien, Mellanöstern två gånger, likaså Europa. Hon var i Mexiko, Centralamerika, Kanada.Det är självklart att utrikesministern i en världsmakt reser mycket, för att främja dess intressen.Men det handlar också om Clintons intressen. Sedan hon, efter visst trugande, hävdar hon, tackade ja till rivalen Barack Obamas erbjudande spekulerar USA spekulerat dels om hennes planer, för framtiden efter Obama, dels om hur skall klara den sedvanliga dragkampen mellan de statliga organ som vill forma utrikespolitiken.Apropå att än en gång till försöka bli president har hon sagt: "När man är utrikesminister är man ute ur politiken".Visst, posten som utrikesminister är inget bra avstamp för en presidentkarriär. Bäst är att ha varit guvernör i en delstat eller senator.Och det vore kanske gott nog för den ärelystna fajtern Clinton, om hon kan hävda sig som den USA:s näst presidenten främsta företrädare på den globala arenan.Det är inte självklart. USA minns hur Colin Powell som utrikesminister manövrerades ut av rivaler under George W Bushs första mandatperiod.USA har presidentstyre. Presidenten är inte bara i princip utan även ofta i praktiken ansvarig för allt - med som prioritering förhållandet till främmande makt.Obama är den stora stjärnan. Det framgår av den uppmärksamhet hans resor och vad han säger röner.Men Clinton är god tvåa, efter sina åtta år som First Lady, som senator i New York och sedan för sin insats i valrörelsen. Trots rivaliteten med Obama, eller kanske just på grund av den, tycks mellan dem råda förtroende.Men Clinton har annat att hävda sig mot. Personlig maktkamp är inbyggd i systemet och det är tradition att utrikesdepartementet befinner sig i fejd med den utrikespolitiska expertis som har sin bas i Vita huset.Det har hittills varit mera harmoniskt än under Bush. Men vill Clinton förbli nummer två efter Obama har hon knappast råd vara sjukskriven, även om hon som medlem av den politiska eliten har bra skydd vid sjukdom, en av Obamas poänger när han kampanjar för det som en gång höll på att stoppa Hillary Clinton karriär: att hon 1993 misslyckades med uppdraget att ge USA en allmän sjukförsäkring. (SNB)
Så jobbar vi med nyheter