I en av berÀttelserna figurerar en man med slokhatt, "Svente med tummen".
Slottsholmen med sin upplysta terrass glittrar i mörkret och Sankta Gertruds kyrka ger ifrÄn sig ett varmt sken. NÄgonstans snett framför oss hörs ett dovt ooo-Ä, ooo-Ä.
â Ejdrar! De första jag hör i Ă„r, utbrister Johannes Löf.
Staden ser idyllisk ut, dÀr vi pÄ hÄll betraktar den utifrÄn vattnet. Men hÀr har ocksÄ hiskeliga saker intrÀffat genom historien.
â Man hör ofta att "det var bĂ€ttre förr", men 1800-talets VĂ€sterviksbor skulle sĂ€kert inte hĂ„lla med om det. De skulle nog tycka att det var betydligt bĂ€ttre i dag, sĂ€ger Johannes.
Vi har rundat Notholmen och nÀrmar oss med lÄngsamma paddeltag platsen dÀr TÀndsticksfabriken en gÄng lÄg.
Johannes berÀttar om Augusta Karlsson, en av mÄnga barn och unga som arbetade pÄ fabriken med att avsyna och packa tÀndstickor.
NĂ€r hon levde, i slutet av 1800-talet, gick barn bara i skolan i sex Ă„r.
â FrĂ„n fjorton Ă„rs Ă„lder arbetade de tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan, och tĂ€ndsticksfabriken var en vanlig arbetsgivare.
I fabrikens packsal granskades tÀndstickorna vid ett stort avsyningsbord innan de förpackades i askar som dÀrefter förslöts i zinklÄdor innan de skeppades vidare till transatlantiska lÀnder.
Vid avsyningsbordet förekom det ofta smÄ brÀnder nÀr tÀndstickorna pÄ bordet antÀndes.
â Det âflĂ„sadeâ, som man sa, och konsekvenserna var svedda fingertoppar, avbrĂ€nt hĂ„r och lĂ€ttare brĂ€nnskador.
Men i januari 1893 intrÀffade det som inte fick hÀnda.
En bitande kyla, med temperaturer ner mot 25 minusgrader, höll VÀstervik i ett jÀrngrepp under flera dagar och en av dessa dagar utbröt en brand i packsalen.
â Det hĂ€r var inte en flĂ„sning, utan hela packsalen antĂ€ndes och barnen flydde i vild panik mot utgĂ„ngarna. Det blev trĂ€ngsel och tumult, kraftig rökutveckling och en enorm hetta frĂ„n branden. Alla barn i packsalen lyckades ta sig ut â alla utom ett. Augusta Karlsson, 18 Ă„r, dog i branden.
Johannes berÀttar inlevelsefullt hur mÀnniskorna pÄ utsidan försökte slÀcka elden men att vattnet hann frysa till is innan det trÀffade lÄgorna.
â Man kanske kan tycka att brandövningar pĂ„ arbetsplatsen Ă€r trĂ„kiga avbrott. Och att kraven pĂ„ arbetsgivaren kring utrymning och brandskydd Ă€r överdrivet pedantiska. Men om sĂ€kerhetstĂ€nket hade varit lika utvecklat runt förra sekelskiftet som i dag hade kanske Augusta haft chans att bli vuxen.
Det har gÄtt tvÄ Är sedan Johannes Löf startade sitt företag My outdoor passion, dÀr han kombinerar friluftsliv med mindfulness. Under kvÀllspaddelturen "Sjöstaden frÄn sjön: Mörker, kyla och ond brÄd död", berÀttar han inlevelsefullt om mÀnniskor och hÀndelser frÄn stadens snart 600-Äriga historia.
TÀndstickfabriken brann ner till grunden men byggdes upp pÄ nytt och var igÄng till sent 1960-tal, dÄ den lades ned.
Vi paddlar vidare lÀngs Slottsholmsleden och gör ett stopp vid Stegeholms slottsruin, numera tÀtt förknippad med musik och ljumma sommarkvÀllar. Men 1517, under Gustav Vasas tid, utspelade sig fruktansvÀrda scener hÀr dÄ danskarna anföll slottet.
â Det sĂ€gs att hĂ€rföraren Karl Knutsson Tre Rosor var kĂ€nd för sitt svenskhat, och att han kungjorde att den av knektarna som skonade en enda svensk sjĂ€lv skulle drĂ€pas.
De danska knektarna följde befallningen och striden om borgen blev skoningslös.
â Anfallet inleddes med att borgen sattes i brand. StĂ„thĂ„llaren Johan Arendtsson förlorade i slaget sin fru och sina fyra barn. NĂ€r Arendtssons yngste son försökte fly frĂ„n den brinnande borgen genomborrades han av Ă„tta hillebarder, ett slags spjutyxa, frĂ„n danska knektar. Det hĂ€r ansĂ„gs sĂ„ brutalt att det rapporterades till den svenske kungen.
Skymingsljus i grÄtt, blÄtt och lila.
Vi konstaterar att det Ă€ven i vĂ„r samtid begĂ„s vidriga krigsförbrytelser mot civila. SĂ„ pĂ„ den punkten kan man nog inte pĂ„stĂ„ att det varken blivit bĂ€ttre eller sĂ€mre. Ăven om det i dag finns en internationell krigsförbrytartribunal.
Vi paddlar vidare mot KanothÄlet och Gamlebyviken. Och Johannes berÀttar vad som hÀnde hÀr en lördagsmorgon 1909. Det Àr en historia om ond brÄd död, i skarp kontrast till den vackra majmorgon som mötte arbetarna nÀr de gÄtt av sitt pass för att ta helg dagen dÄ detta utspelade sig. BerÀttelsen rymmer en "Svente med tummen", verkmÀstare Gustaf Erik Törngren, en slokhatt, ett mynningsladdat gevÀr och ett mystiskt försvinnande. Mer Àn sÄ kommer inte att avslöjas hÀr.
Vi paddlar vidare mot det gamla varmbadhuset och HÀggbladska för fler berÀttelser.
NÀr vi vÀnder tillbaka mot Notholmen har mörkret lÀgrat sig, vi knÀpper pÄ pannlamporna och smÄpratar om samtidsfenomen, det-var-bÀttre-förr-tÀnket, paddling och livet i stort.
Det glimrar. Slottsholmen frÄn sjön.
Det handlar inte bara om hemskheter. Johannes berÀttar Àven om Àventyrare och nybyggare.
KanothÄlet. HÀr intrÀffade ett mord en tidig majmorgon 1909. GÀrningsmannen försvann ner i djupet efter dÄdet och Äterfanns aldrig. Drunknade han? Eller lyckades han fly? Ja, det Àr frÄgan.
Johannes visar en bild pÄ TÀndsticksfabriken.
Slottsholmen glimrar i mörkret.
Slottsholmen.
Ett kort stopp vid Slottsholmen.