Hembakat knäckebröd

Det är som med pannkakor och pepparkakor. Det tar ett par omgångar innan man får in snitsen.
Att baka knäckebröd är faktiskt inte det enklaste. Det gäller att få till en smidig, men ganska lös deg, som går att kavla riktigt tunt. Samtidigt kan man inte snåla med mjölet eftersom då fastnar degen i bakbordet.
Men kul är det. Särskilt eftersom det känns som en retrohandling i precis rätt nostalgianda. Det är Norden som gäller bland alla smaktrender just nu. Och vill vi värna om det svenska är det svårt att hitta något mer genuint än just knäckebröd, eller "hårdbröd" som det också kallas.

Ända sedan 1400-talet har matmödrar (ja, nästan uteslutande kvinnor) kavlat ut sina runda kakor, gräddat och låtit dem torka uppträdda på stänger under taknocken i köksvärmen.
Framför allt har knäckebrödstraditionen omhuldats i Mellansverige, inte minst i Dalarna och i Stockholmstrakten. Det rågstinna knäckebrödet har regerat i bruksorterna. Längre norrut har kärleken till tunnbröd bakat på korn dominerat och söderut har mjuka, skållade vetelimpor varit favoritbrödet.
Vanan att baka jästa, platta och hårda bröd uppstod på grund av behovet att hitta ett hållbart bröd som räckte under kalla, långa vintrar. Förr jästes degen med surdeg; vår pressade jäst är bara 100 år gammal.
De första industriella knäckebrödsbagerierna uppstod under mitten av 1800-talet. Då skröt man med de jämna och perfekta brödskivorna. I dag är trenden den omvända.
Hippa kockar håller sig med eget knäckebröd. Mindre ambitiösa köper färdigbakat, men helst med hembakad känsla.
Små, udda knäckebrödsbagerier har gjort succé under de senaste åren. Delikatessbutiker säljer svindyra brödkakor inpackade i silkepapper. Själv missar jag aldrig att köpa med mig en påse sprödbakat Grännaknäcke när vägarna bär förbi Vättern.
Vi vill ha vårt knäcke lite snett och vint, bränt och buckligt. Knäckebröd ska kännas äkta, hembygd och tradition.

I fiberjagartider har också de grövre knäckesorterna fått sig ett uppsving. Och visst är knäckebröd bra mat.
Mage och tänder får motion. Hela 85 procent av svenska folket har alltid knäcke hemma. Vi sätter i oss fyra kilo per skalle och år.
Och vi är inte ensamma om att uppskatta en knaprig knäckemacka. Förutom vodka är knäckebröd den mest spridda svenska livsmedelsprodukten utomlands - även om Wasabröd numera ägs av italienska pastatillverkaren Barilla.
Knäckebröd må betraktas som simpel nödmat. Men det är samtidigt en delikatess värd att uppskatta. En rågsmakande knäckeskiva klädd med en senapsstinn sillrumpa är något av det mest delikata det här landet kan uppbringa i matväg. Sånt begriper de minsann inte i Italien.

Hembakat knäckebröd

Knäckebröd är det svenskaste vi har. Att baka sitt eget är en kul utmaning. Perfektion är inget att sträva efter, ju vingligare knäcke desto trendigare kock.