Helmusikalisk glädjefylld jubileumsfinal
Det är ju så att kyrkan har fått ordning på skyddsutrustningen, till exempel rutschbanor som säkerhet från norra sidoläktarn. Totalt kan därmed besökssiffran få dra över 800-strecket. Och detta hände denna fascinerande kyrksöndag. Adventsmusiken blev i toner något av vad biskop Martin Lind ville pränta in i oss på högmässan. Vi har rätt att vara glada för vad vi åstadkommit. Nu gäller det att titta framåt.
Rune Elmeheds namn fanns åtminstone på ett halvdussin ställen i programmet. I de flesta fallen står han då för de orkesterarrangemang som kryddar körsången. Men Sankt Petris nuvarande organist och musikledare, Bo Ingelberg, knappar in en smula, både som arrangör och tonsättare. Till kyrkans hundraårsjubileum har han skrivit hymnen "Portar öppna Er vida". Och det verket uruppfördes denna kväll, av hans kyrkokör och den kammarorkester som också är knuten till Sankt Petri.
Spontana applåder är det liksom inte dukat för i kyrkorna, Men egentligen vet jag inte vad som är mest rätt, att brista ut eller att hålla känslor och händer i styr. Detta Ingelbergverk rymmer överraskningar, i rytm, i ton och genom en spänst som inte är direkt allmän i kyrkomusik. Och detta vågar jag skriva efter en konsert med tonsättarnamn som Otto Olsson, Händel, Gunnar Hahn och Haydn. Vi behöver ny musik för att begripa livet.
Sångsolisterna denna kväll var sopranen Marie Dimpker och barytonen Claes Georg Hansson, båda kända namn. Marie sedan ett par tre år, Claes-Georg sedan länge. Han bjöd på ett extra jubileum genom att sjunga Gunnar Wennerbergs "Gören portarna höga". Varje första advent sedan 1965 har han sjungit den!. Ett ståtligt 40-årsjubileum.
Marie Dimpker deltog med fyra egna soloinsatser. Hennes svängrum var stort, från dalakoral till ett stycke ur Haydns Orgelmässa (den såkallade Lilla). Inte bara känslan i hennes röst imponerar. Stilsäkerheten vittnar om smak och erfarenhet.
Sankt Petri Kammarorkester är en liten fin grupp, en snygg blandning av både högst rutinerade och unga musikanter. Till adventsmusiken fick den också ett brasskomplement av de fyra styva blåsare som satte färg redan på högmässan.
Den här kvällen regerade Bo Ingelberg över sina alldeles egna röster, Sankt Petri Kyrkokör. Och det må jag säga: den kvalitet han har arbetat upp skulle kunna blända i många kyrkor. Händels "Dotter Sion", J.Å. Hilleruds "Veni Emmanuel", Bossis "Cantate Domino" är inte helt lättämjda uppdrag. Visst lät kören en smula trött när finalen närmade sig, och med den - som alltid - Halleluja-kören ur Händels Messias. Men luckorna fyllde sångglädjen upp och så brast de där riktiga, ja uppriktiga applåderna loss. En sak känns säker. Krafterna finns även för nästa sekel.
Så jobbar vi med nyheter