Hellre friskvård än sjukvård

Moderaterna har presenterat sitt budgetförslag för att lösa den ekonomiska krisen ute i kommunerna. Statliga medel skjuts till i höstbudgeten för statningar på skola, omsorg, sjukvård, brottsbekämpning (trygga gator är också välfärd), forskning, utbildning samt arbetsmarknad.Förslaget har kritiserats av bland annat Svenskt näringsliv för att vara defensivt och felbalanserat. Kommuner och landsting beräknas tappa runt 6 000 jobb medan 300 000 varslas i näringslivet. Kraftigare satsningar behövs därför för att garantera sysselsättning och nyföretagande inom privat sektor, menar arbetsgivarorganisationens chefsekonom Stefan Fölster.Han har en poäng. Hög sysselsättning och ett välmående näringsliv är en förutsättning för välfärd. Att hålla människor i arbete är minst lika viktigt som att försörja dem som förlorat sitt jobb. Den enda långsiktigt hållbara välfärdspolitiken syftar därför till tillväxt och ett gott företagsklimat.Samtidigt är det viktigt att näringslivet står på egna ben. Det är omöjligt att spendera sig ur en kris, ens med statliga medel. Förändringar och omstruktureringar måste till. En del företag måste gå i konkurs, för att bereda andra utrymme.Ett liknande perspektiv kan anläggas på kommunerna. Välfärdens kärna måste säkras. Men samtidigt finns det anledning att fråga sig varför somliga kommuner dras med väldiga underskott, och vad som kan göras för att förhindra att liknande situationer uppstår igen. Under senare år har kommunerna av staten pålagts ett ansvar för en myriad funktioner, utan att för detta kompenseras med ytterligare medel. Det har lett till en svällande kommunala administration, som slukar mycket pengar. Utifrån detta perspektiv är det inte mer än rätt att staten nu skjuter till extra medel. Också kommunerna måste dock stå på egna ben. Det kommunala fördelningssystemet bestraffar kommuner som lyckats bereda näringslivet goda förutsättningar med tillväxt som följd, samtidigt som initiativlösa kommuner får hålen i kassan igentäppta. Starka skäl för kommunpolitikerna att genomdriva smärtsamma reformer av administration har verksamhet har därför lyst med sin frånvaro. Den ineffektivitet som blivit resultatet syns nu i krisbudgetar och nedskärningar.Även om den rådande lågkonjunkturen gör det omöjligt att avskaffa kommunala utjämningssystemet, kastar den strålkastarljuset på missförhållanden som måste rättas till i framtiden. Varför inte låta staten skjuta till extrapengar till kommuner som har det skralt i kassan, istället för att omfördela pengar kommun till kommun? Förändringsbenägenheten i mindre framgångsrika kommuner skulle kanske inte påverkas. Men effektiviseringar i hyfsat välmående kommuner skulle uppmuntras, och därmed är mycket vunnet.I dagsläget tycks statliga akutåtgärder nödvändiga. Men generellt är friskvård är bättre än sjukvård. Också i politiken.