Heliga landet: Välkänt elände eller vacker ovisshet

USA:s trovärdighet på den arabiska sidan står på spel. Men vad är den egentligen värd? Ifrågasätter Bo Ture Larsson

Västervik2009-08-10 00:06
Bo Ture Larsson
"Saliga de som håller fred" heter det i bergspredikan. Lydelsen i president Barack Obamas bibel, "Blessed are the peacemakers" kan tolkas mera aktivistiskt.Obama gav vid starten i januari besked om att han tänkte arbeta på en lösning på konflikten kring Israel.Bland araber och muslimer har han applåderats, för vad han sagt om relationen mellan dem och USA. Men den verkliga uppskattningen hålls inne, tills man ser om Israel tvingas till eftergifter.Och när det gäller israelernas syn på Obama är den närmast sensationellt negativ .Enligt en opinionsmätning i Jerusalem Post ser bara 6 procent Obama som Israelvänlig. Ungefär hälften anser att han är mera Palestina- än Israelvänlig.Washington Post skrev 30 juli att ett av de mera slående resultaten av Obamas första sex månader är att bara ett land har sämre relationer med USA än det hade när Obama trädde till i januari: det är Israel.Israel och USA är nära bundsförvanter. De vet att de kan lita på varandra i skarpt läge. Men i det som är det "normala" läget, en ständig lågintensiv konflikt, är det uppenbart att vad ena parten gör ofta uppfattas som ett hot mot den andra. För Israel gäller det existensen. För USA gäller det dess regionala och globala intressen.Bosättningarna (300 000 israeler bor nu på Västbanken, de flesta kring Jerusalem) är en följetong i detta sammanhang. Ett aktuellt exempel:Efter många års tvekan, av politiska skäl, har myndigheterna godkänt bygge av bostäder för judar på en tomt i östra (arabiska) Jerusalem.Tillståndet ses som en utmaning mot Obama."Unhelpful", det här hjälper inte, var kommentaren från förra utrikesministern Condoleezza Rice när liknande hände under president George W. Bush. Nu väntas med spänning på om USA visar sitt missnöje på ett mera påtagligt sätt.USA:s trovärdighet på den arabiska sidan står på spel. Men vad är den egentligen värd? Erfarenheten är ju att när den arabiska sidan upplever sig ha vunnit en eftergift vill man ha mer.Israel utropade 1967 Jerusalem som odelbar huvudstad. En tvåstatslösning förutsätter att Jerusalem också är palestinsk huvudstad. Med god vilja går det att ordna. Men den sitter trångt, i ett läge då regeringschefen Benjamin Netanyahu angrips av nationalister för att han alls talar om en palestinsk stat, och den arabiska sidan, inom och utom landet, ser fred som blott vapenvila.Eftersom det i grunden är fel att Israel finns är fred, i betydelsen goda relationer på alla plan, inte möjlig. Den uppfattningen framförs tydligt av islamistiska Hamas, herre i Gaza. Hamas erbjuder Israel en "hudna", den sorts vapenvila profeten Muhammed slöt med sina motståndare. Den slutade med nytt krig som muslimerna vann. En parallell föga smaklig för Israel.För att påverka har USA på sistone kraftsamlat med besök i konflikthärden av försvarsminister Robert Gates, Vita husets Mellanösternombud George Mitchell, säkerhetsrådgivaren James Jones (tidigare Nato-chef) och Dennis Ross, veteran i amerikansk Mellanösterndiplomati.Vita huset låter förstå att det kommer en ny fredsplan, om ett par veckor. Men vad har den för chans?Å ena sidan tycks allmänna opinionen och ledarna på båda sidor vara överens om att man inte kan fortsätta som nu. Å andra sidan saknas den kraft som behövs för att ändra något. Etablissemanget är uppenbart mera bekvämt med ett elände man känner till än med en aldrig så vackert beskriven ovisshet. (SNB)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!