Helhetsgrepp på biståndet

Historiskt är Moderaterna nämligen det parti som tydligast ifrågasatt Sveriges traditionellt "generösa" biståndspolitik. Man har pekat på samband mellan bistånd och lägre reformtakt i fattiga länder, på hur biståndspolitiken ofta håller skurkregimer under armarna. Gunilla Carlsson skapade till exempel rubriker nyligen, när hon uppmärksammade en omfattande korruptionshärva inom det zambiska hälsoministeriet.Att biståndet till utvecklingsländer sänks med nio procent nästa år, från 34 miljarder kronor till 31,5 miljarder, bör dock inte i första hand förstås som ett uttryck för moderat biståndsskepticism. I tider av lågkonjunktur och nedskärningar är det naturligt att också biståndsorganen drar åt svångremmen.Oavsett tro på biståndets välgörande effekter finns det dock anledning att välkomna den debatt kring biståndets syften och effekter som numera förs på hög politisk nivå, i stället för som under senare år, blott på tidningarnas ledarsidor och i tyckarsfären.Traditionellt svensk biståndspolitik har ofta handlat för mycket om kronor och ören, procentsatser och utgiftsmål. Allt för sällan har formerna för biståndet diskuterats, eller på vad pengarna borde spenderas. Justitieminister Beatrice Ask väckte kontrovers nyligen, med förslaget att biståndspengar bör användas till att utbilda extra många svenska poliser - som vid behov skulle kunna skickas på polisiära uppdrag till oroshärdar runt om i världen.Bakom det utspelet anade förstås många ett
illa dolt försök att styra om pengar från den kritiserade biståndspolitiken till en moderat favoritutgiftspost: rättsväsendet. Men uppslaget ligger samtidigt i linje med den strukturellt inriktade biståndspolitik borgerliga debattörer under lång tid - och ofta övertygande - argumenterat för.Biståndskronor gör ingen nytta om pengarna hamnar i fel ficka. Ett viktigt biståndspolitiskt mål måste därför vara att begränsa korruptionen i mottagarländerna. Mat och medicin till en hjälplöst fattigdomsdrabbad befolkning tillgodoser de akuta behoven.Utbildnings- och infrastruktursatsningar skapar däremot bättre förutsättningar på sikt. Och detsamma gäller förstås ett fungerande rättssystem, trygga gator och fred. Inte ens de mest förhärdade biståndsarbetare dröjer kvar i ett land präglat av anarki.Om svenska poliser skall utbildas med biståndspengar kan förstås diskuteras. Men förslaget är uppmuntrande på det sättet att det tar ett helhetsgrepp på biståndspolitiken. Det duger inte att konstatera att somliga länder är väldigt fattiga, och nöja sig med att försöka lindra lidandet. Vi måste intressera oss för fattigdomens orsaker såväl som dess konsekvenser. Och omvänt, för vad vi kan göra för att hjälpa fattiga länder att växa av egen kraft.

Helhetsgrepp på biståndet

Att Moderaterna insisterade på biståndsministerposten efter valet 2006 förvånade knappast någon. Men det föranledde nog en och annan bekymrad min.