Att ta ut pengar på en bankomat kan vara kämpigt. Att nå upp till displayen är ibland omöjligt. Denna automat i Västervik fungerade ok för Helen, även om det var mycket svårt att nå längst upp på displayen.
Och nej, de har inte höjt upp Bankomaten, inte heller grävt en grop framför den.
Det handlar helt enkelt om att Helen är 118 centimeter lång. Hon är kortväxt sedan födseln.
Inte bara Bankomaten kan vara svår att nå.
– En så enkel sak som att tanka bilen kan vara en rejäl utmaning ibland. Displayen och kortläsarna brukar sitta så otroligt högt upp så att jag inte kan nå dom utan tvingas klättra för att kunna betala, förklarar Helen Hall.
Med på promenaden längs Bredgatan är Laurentsio Pettersson, även han kortväxt. De berättar att de är vana vid att dra blickarna till sig och att det inte är ovanligt att folk pratar bakom ryggen som om att de inte är i närheten.
– Det händer att människor smygfotar mig när jag är i en affär för att handla och det känns inte alls roligt, säger Helen.
En av de vanligaste fördomarna dom möter hela tiden är att dom inte är normalbegåvade på grund av att de är kortväxta.
– En del tror att vi inte är riktiga här uppe, berättar Helen och pekar på huvudet.
– Tyvärr blir jag ofta kallad dvärg och för mig är det ett otroligt laddat ord som gör mig ledsen. Många förknippar oss kortväxta med cirkusar vilket inte är roligt, säger Laurentsio.
Laurentsio och Helen beställer fika på Mocca Deli i Västervik.
Laurentsio Pettersson föddes i Rumänien och placerades som liten på en institution. Han hade sedan turen att bli adopterad av en familj i Sverige när han var 11 år.
– Uppväxten här i Sverige var svår, jag blev ofta mobbad. Det var tufft, berättar Laurentsio som idag är 44 år och bor inne i Västervik.
Helen däremot känner att hon hade en bra uppväxt hemma i Skåne där hon föddes, det var först i högstadiet som det blev kämpigt och när hon ville välja idrott som elevens val fick hon berättat för sig att "det där kan du inte göra".
– Jag hade turen att ha en familj som stöttade mig i allt jag ville göra. Min storasyster Marie släpade med mig på en massa saker. Jag har fått prova på det jag velat, mina föräldrar har aldrig hindrat mig, säger Helen, som bor i Odensvi med sin sambo och är sekreterare i Föreningen för kortväxta.
En av de vanligaste fördomarna som Helen och Laurentsio möter hela tiden är att dom inte är normalbegåvade på grund av att de är kortväxta. Men dom är helt vanliga människor med jobb, hobbys och relationer som alla andra.
Laurentsio har jobbat som skådespelare samt föreläsare och han har skrivit en egen bok, "Laurentsio – att lyckas mot alla odds". Han är också känd från tv-serien med samma namn, "Mot alla odds", som spelades in i Afrika. Idag arbetstränar han på Västervikshjälpen och på fritiden är han publikvärd i ishallen.
– Det är ofta besvärligt för oss kortväxta att skaffa jobb. Arbetsgivarna ser oss oftast mest som ett hinder vilket är skrämmande, säger han.
Helen arbetar med kundservice på ett postorderföretag i Gamleby.
– Jag började på fabriksgolvet och jobbade, efter ett tag började jag på kundtjänst istället. I början kände jag mig granskad från topp till tå men mina kollegor hjälpte mig att hitta lösningar. Arbetsförmedling hjälpte mig med anpassningar och jag visade dom att jag klarade det galant, säger hon.
Helen och Laurentsio säger att kortväxta som grupp ibland känner sig bortglömda, och därför har Föreningen för kortväxta valt den 25 oktober som en nationell dag då de årligen vill uppmärksamma sin situation.
– Kortväxthet är ingen sjukdom som kräver behandling. Vi är helt vanliga fullt fungerande människor med jobb, hobbys och relationer som alla andra, men vi råkar bara vara kortväxta, berättar Helen Hall.
Helen föddes med akondroplasi och är idag 118 cm lång. Hundar är hennes stora hobby och hon har två bordercollies. Hunden Thyme är med på stan medans Chili fick stanna kvar hemma.
Helen Hall bor i Odensvi tillsammans med sin sambo Pelle. Hon är även sekreterare i Föreningen för kortväxta.
Laurentsio Pettersson från Västervik skulle vilja engagera sig mer för att öka tillgängligheten för kortväxta i samhället.
Laurentsio på sin scooter tillsammans med Helen som sällskap på stan. Scootern hjälper Laurentsio massor i vardagen. Han kallar den sina förlängda ben och den hjälper honom att ta sig fram då han har svårt att gå långt.
Laurentsio Pettersson föddes utan knäleder. Läkarna trodde att det berodde på att hans mamma åt för starka mediciner när hon var gravid. Han är 120 cm lång.