Det är dådet som aldrig skulle kunna hända. En gigantisk explosion, mitt i Norges huvudstad Oslo.
En av dem som befann sig i närheten var Linea Lundgren, som arbetar på en snabbmatsrestaurang på en parallellgata till Grubbegatan där explosionen hade sitt centrum.
- Jag hade precis gått hem eftersom jag skadat mig i handen. När jag sedan var hemma brakade ett fönster ner från våningen ovanför och en stor smäll hördes, säger Linea som då sprang till sitt arbete för att titta hur det hade gått, och vad som hade hänt.
- Alla var skärrade och panikslagna. Varenda ruta på väg till jobbet var sönderkrossad, och ingen fattade någonting om vad som hade hänt.
När VT når Linea Lundgren på lördagen går hon på gatorna där allt hände, bara några hundra meter från hennes bostad och hennes arbete.
- Det är mycket folk på gatorna som går och fotograferar allt. Men det är ingen som går snabbt, ingen som ler, ingen som skrattar.
- Hela Oslo är som ett slagfält, det är glas överallt och alla är bittra.
Hon fortsätter med att beskriva de många avspärrningarna och alla militärer som vaktar i centrala Oslos alla hörn.
- Det här drabbar ju så många som inte ens var där. Smällen skakade flera kvarter och många är fortfarande i chock, berättar hon uppskakat.
Nu vill hon antagligen försöka lämna Oslo, under tiden blir det att försöka greppa det kaos som utbröt under fredagen som för evigt kommer att bli ihågkommen i Norge som den kväll då två nationella tragedier inträffade - bombningen mot regeringskvarteren och massakern mot norska Arbetarpartiets ungdomsförbunds läger på Utøya.
- Det enda man hörde från gatorna hela kvällen var sirener. Många ringde och var oroliga, men annars satt vi bara tysta. Sedan fick vi höra om det som hänt på Utøya också, och det är ju nästan värre.