För de som inte var på Tjustgalan kan vi avslöja att det var en mycket rörd Hans-Åke ”Korvgubben” Harrysson som tog emot priset som årets Västervikare. Så pass rörd att han - som i vanliga fall inte lider av tunghäfta - knappt fick fram ett ord.
– Jag sa väl något i stil med att det skulle vara så här mycket folk borde det vara på Spötorget varje dag. Tror jag. Jag blev faktiskt ganska chockad och var genomsvettig när jag kom upp på scenen. Jag kände mycket men inget kom ut ur munnen.
Vann gjorde han i alla fall, det var många som röstade på Korvgubben. Han har inget emot att kallas det, men första gången förstod han inte att det var han själv som åsyftades.
– Det var en liten tjej som sa ”titta mamma, en korvgubbe!” och pekade mot mig. Jag vände mig om men det stod ingen annan där, säger han och skrattar vid minnet.
Vinsten hade Hans-Åke Harrysson ingen aning om i förväg men han började ana något när han blev placerad vid ett bord med politiker och Jan B Frey, galans nestor.
Det regnar kraftigt. Inne under markisen över korvvagnen är det torrare och varmt. På Hans-Åkes pall, den han ibland slår sig ner på, ligger en bukett blommor.
– Ja det är helt fantastiskt. En kompis var förbi och körde hem en hel kasse med blombuketter förut.
Det märks att han är uppskattad. Under den relativt korta tid som VT är på plats, passar många förbipasserade på att säga hej, och att gratulera till vinsten. Han blir märkbart rörd när vi pratar om vad priset betyder för honom.
– Det är faktiskt stort för lilla mig. Jag är ju ingen, förstår du? Jag står här nästan jämt. Jag pratar och jag lyssnar och nu för tiden har jag tid att tänka på hur jag tycker att centrum borde se ut.
Det är en av hjärtefrågorna, Västerviks centrum.
– Jag och alla här omkring har sett hur det har minskat stadigt. Efter klockan ett är det tomt här, det är inget folk i rörelse. Samtidigt lyssnar ingen på vad vi säger. Allting är så komplicerat att ändra på verkar det som, men är det verkligen det?
Just att bli lyssnad på verkar också vara viktigt för Hans-Åke, han tror att det kan vara därför som han får priset. Han vill att folket ska få höras, och lyssnar gärna själv.
”Korvgubberiet” finns i ådrorna. Hans-Åkes pappa hade korvvagn och sonen följde med till festplatser och marknader.
– När jag var 13 år hade jag en egen skyttebana som jag tog med när pappa åkte för att sälja korv. Jag har alltid jobbat, det är mitt liv det här.
Han har arbetat som mentalskötare på Norra sjukhuset, på Svelani som lagerchef och var under flera år en av ägarna till Team Sportia. Nu säljer han korv, "över disk” och i lådor till privatpersoner och företag. Och så anordnar han politikerveckan, och en julmässa tillsammans med Sven-Gunnar Edström.
Åsikter har han om det mesta.
– Många upplever mig som gnällig tror jag. Men jag tycker inte att jag är det. Gnälla får man göra, om man kommer med konstruktiva förslag på hur man ska ändra det man gnäller om.
Nu när det gått ett tag, kan du säga hur det känns nu då?– Jag är så klart jättehedrad. Folk kommer förbi och gratulerar. Jag tänker att det ger mig kraft att fortsätta ett tag till. Det känns som att det är det vanliga folkets röst jag har fått, och det värmer så klart jättemycket.
Lena Törngren köper ett par korvar.
– Jag röstade på dig, bara så att du vet!
Varför gjorde du det?– Han är en underbar man som är så bra på att bemöta folk. Han förtjänar det här.