Det var förra fredagen som Hedda skulle gå till dagis. Hon berättar själv och hon gör det gärna. Hedda är ett litet spralligt charmtroll som klänger runt med vänsterarmen i gips.
- Jag skulle till dagis, då halkade jag på isen. Det gjorde ont och jag blev ledsen. Sedan körde mamma och pappa mig till sjukhuset. Där tog de kort på armen och så fick jag, vad heter det mamma?
- Gips, fyller mamma Angelika Svahn i.
Angelika med familj bor på Svedjevägen i Överum. Den här morgonen vid halv nio var det glashalt på asfaltsgångarna runt hyreshusen och det fanns ingen sand.
- Det är möjligt att det frusit på efter det att vaktmästarna varit och tittat, men temperaturen var så nära noll att de borde ha sandat i förebyggande syfte. Jag pratade med dem och de sa att de varit och sandat, men det fanns inte ett sandkorn på vår gång.
För att visa att hon inte överdriver har Angelika fram bilder som hon tog direkt när Hedda hade ramlat och brutit armen.
- Jag ville ha kompensation för sveda och värk, inte tusenlappar men någon form av kompensation. Det sade jag till vaktmästarna och i går kom de med ett stort paket till Hedda. Jag vet att det innehåller något som hon önskat sig, men hon får inte öppna det förrän på julafton.
Nu har Angelika erbjudit sig att sanda själv om vaktmästarna ställer fram en hink med sand.
- Det är bättre om vi kan samarbeta och förebygga olyckor.
Hedda är inte den som surar precis. Hon är riktigt uppåt och vet precis var mamma har "gömt" det stora paketet. Hon hämtar en ficklampa och lyser åt mamma så att det ska gå lättare att plocka fram julklappen som är nästan lika stor som Hedda. Hennes ögon tindrar när hon klappar paketet och det är bara vetskapen om att det är fruktansvärt lååååångt till julafton som lägger en lätt sordin på Heddas fantastiskt goda humör.
"Jag vill också bryta armen" sa Heddas lillasyster Hera när hon fick se det stora paketet som Hedda fick av vaktmästarna.