En välbekant syn på Brunnsgatan under 2000-talet. Hashem Kasem medverkade i en intervju med VT 2011 där vi bland annat kunde läsa att han sependerade mycket tid i sin kiosk: Tio timmar om dagen, sju dagar i veckan, året om.
– Att läsa är för själen vad styrketräning är för kroppen, förklarar Hashem när vi slår oss ner.
Ett brinnande intresse för litteratur har följt honom hela livet. Bland annat har vi på VT uppmärksammat hur han under sista åren i Palladiumkiosken hann skriva flera böcker mellan tidnings- och tobakskunder. I dag har flera böcker antagits som kurslitteratur vid universitetet i Irak och väntas få spridning till fler lärosäten i den arabisktalande världen.
– De måste bara in i rätt forum, förklarar Hashem.
Vägen till att ge ut egen litteratur har dock varit krokig. Hashem är uppvuxen i Karbala i södra Irak och studerade vid universitetet i Bagdad under 70-talet. Så småningom blev han gymnasielärare i arabisk litteratur men till följd av det första gulfkriget mellan Irak och Iran tvingades han fly till Kuwait. När Iraks diktator Saddam Hussein invaderar Kuwait i början på 90-talet tar Hashem sikte på Europa. Först en tid i Polen och sedan till Sverige och Västervik 1993.
– Men vad gör man som invandrare med akademisk bakgrund och vill starta ett nytt liv i Sverige? Det var allt annat än lätt på 1990-talet.
Kommentaren kommer från Åke Andersson, Hashems gamle komvuxlärare. Det är hemma hos Åke vi träffar Hashem och hans fru Aara under en av vännernas traditionella sommarmiddagar.
– Vi passar alltid på att besöka Åke när vi är i Västervik. Han är en god vän, en mentor, som betytt mycket för mig, förklarar Hashem.
Åke och Hashem träffade varandra på komvux under 1990-talet och han var den som hjälpte Hashem att navigera Myndighetssverige i jakten på att starta eget. 1998 köpte Hashem Palladiumkiosken, en tid då både tobak och kvällstidningar innebar små om än stabila intäkter.
Men med invandrarbakgrund på 90-talet upplever både Hashem och Åke att man fick arbeta extra hårt. Det kan handla om kvällstidningar som begärde ut pant innan tidningarna kunde levereras, eller extra nitiska myndighetskontroller.
– Visst, kiosken var kanske inte var den mest inkomstbringande men det var viktigt att känna att jag tjänade mina egna pengar. Att jag inte gick på bidrag, säger Hashem.
En vänskap som består. Hashem träffade Åke Andersson när Åke var hans komvuxlärare. De försöker alltid att träffas när Hashem och Aara befinner sig i Västervik.
I början på 2000-talet var det fortfarande en stabil ström av kunder längs Bredgatan. I dörren bredvid låg biograf Palladium, in på Kvarngatan strömmade folk till Systembolaget och längre upp mot Bergens Lycka huserade fortfarande polisen. Inpå 2010-talet började kundbeteendet förändras och kioskhandlandet sinade. Det var då skrivandet tog fart på allvar.
– Jag hann både skriva och läsa mellan kunderna.
Hashems böcker handlar om att bena ut och tillgängliggöra tankar från medeltida, arabiska filosofer. Jakten på bra källmaterial tog honom ut i världen.
– När jag började skriva försökte jag få tag på arabiska böcker vid biblioteket i Västervik, men det var inte lätt. Även i Stockholm var det svårt att hitta bra arabisk litteratur.
Hashem och Aara har varit gifta sen 2015 och han beskriver henne som en viktig stöttepelare i skrivandet. Aara är utbildad dataingengjör.
I Västervik fann Hashem lugn. Det dröjde fram till efter störtandet Saddam Hussein 2003 som han vågade återvända till hemlandet Irak. "Under Saddam hade de slängt mig i fängelse så fort jag kom in i landet".
Skrivandet fortsatte trots utmaningarna och efter att kiosken såldes 2014 har mer tid kunnat spenderas på resande fot. Resor går gärna till stora bibliotek, såsom det i Kairo. Vinterhalvåret spenderas helst i barndomsstaden Karbala, där släkt och vänner fortfarande finns kvar.
Huset i Västervik finns också kvar, vilket han tycker är perfekt under sommarmånaderna. Atmosfären kring Västervik är något Hashem kom att bli förälskad i, kanske gör sig läsupplevelsen extra bra på östkusten?
– Jag läser fortfarande 100–200 sidor om dagen, minst.