Föreningens ordförande Lars Övling tycker att det är synd att boendet tvingas stänga.
– Det är ett hårt slag mot föreningens ekonomi. Vi har tagit banklån för att renovera lokalerna. Prognosen såg ut som att det skulle fortsätta komma flyktingar, inte lika många, men i en fortsatt ström.
Föreningen hade hoppats att verksamheten skulle få ekonomin på grön kvist. Så blir det alltså inte.
– Vi måste tänka om och börja använda gården för korttidsuthyrningar istället. Vi har börjat skissa på en strategi för framtiden, säger Övling.
– Det är tråkigt också eftersom det fungerat på så bra på boendet. Visst vill och hoppas många få egna lägenheter istället för det korridorsboende som Marsbäcken har men min upplevelse är att flyktingarna trivts ändå.
Gården kan komma att användas för aktiviteter som är integrationsinriktade även i framtiden, berättar han.
– Vi får se vad det blir, det är ju väldigt nytt. Vår tanke med asylboendet var att flyktingarna skulle kunna hjälpa till i verksamheten, kanske driva ett café till exempel. Men där har byråkratin satt stopp, de har helt enkelt inte fått delta i sådant. Det är både tråkigt och sorgligt att så mycket regler stoppar möjligheten för asylsökande att komma ut i arbetslivet och faktiskt göra något. De flesta vill det, det är knäckande att sitta och inte göra någonting.