Vi träffas i deras lägenhet på Tjädervägen i Ankarsrum där de bor sedan i höstas. Först är bara Agnieszka och barnen Cezary och Asia hemma, pappa Grzegorz jobbar med att plantera skog och kommer senare.
En härlig doft av soppa sprider sig i köket. Jag blir förstås bjuden att smaka. Under måltiden berättar Agnieszka, på bra engelska, om det som verkar vara det som gläder henne mest efter flytten till Sverige och Ankarsrum; att sonen Cezary får den hjälp han behöver i skolan.
- Jag har kämpat i tre år i Polen för att få lärare och läkare att förstå att något inte stämde med honom. De kom fram till att det var ett uppfostringsproblem när han inte kunde sitta still i skolan och att vi var dåliga föräldrar. Nu vet vi att han har ADHD och med det följer problem att sitta stilla och vara koncentrerad långa stunder. I Polen är lektionerna 45 minuter med fem minuters rast och det fungerade inte. Här får han mycket bra hjälp i skolan.
Här kommenterar Cezary själv på svenska, med lite brytning, att skolan här är jättebra. Han berättar att han går i tredje klass och att hans bästa kompisar heter Jesper och Andreas. Hans syster Asia är sex år och går i förskolan.
Att familjen hamnat i Ankarsrum beror på att pappa Grzegorz arbetar för ett svenskt företag, Sundins skogsplantor med säte i Växjö. De har ett ombud i Västervik som varit i Polen och handplockat skogsarbetare, för kortare eller längre tid. Villkoren är samma som för svenskar.
- Jag har varit anställd av flera andra företag i Sverige, säger Grzegorz . Men där har det varit problem med avtal och försäkringar. Nu har jag mycket bättre förhållanden. Jag har garanterat arbete från mars till november och vid behov under vintermånaderna.
På min fråga om de inte tycket att skatten är hög på lönen i Sverige få jag ett något överraskande svar.
- Jag betalar gärna min skatt. Här ser jag vart pengarna går, till bra skola, bra vägar och sjukvård. I Polen betalar man också ganska hög skatt, men där går alltför mycket direkt ner i fickorna på olika makthavare.
Det enda problem som paret Kus tycker att de har är språket. Agnieszka går på SFI, men Grzegorz har fullt upp med arbetet och tycker inte han har tid. Också Agnieszka varvar sina studier med skogsarbete.
- Jag har varit med och planterat i tre veckor. De andra männen i arbetslaget trodde inte att jag skulle orka mer än tre dagar. Men jag klarade 1 200 plantor per dag. Det största problemet var att alla kläder var för stora.
För den som vet hur tungt skogsplantering kan vara så är 1 200 plantor imponerande. Hennes man berättar att han sätter upp till 2 400 plantor per dag. Men så är han också nästan dubbelt så stor som sin fru.
Förutom språket så är det ett annat förhållande som de har lite svårt att vänja sig vid där de bor i Ankarsrum.
- Det är lite för lugnt. I Polen är det mer liv och rörelse hela tiden också i byarna på landet. Men det kanske blir bättre när vi lär känna fler Ankarsrumsbor, tror paret Kus.