På Rådhustorget, eller Stora torget, avrättades många brottslingar. I början av 1700-talet halshöggs krigsfången Henrich Christian von Ende, för att ha dödat krögaren Sven Krabbe. Om detta kan man läsa i boken "När stupstocken restes på torget i Västervik" av Sune Garpenby.
Avrättningar pågick i Sverige från medeltiden och fram till någon gång på 1800-talet. Den sista avrättningar på Stegla utanför Gamleby (i Stångeland) ska ha ägt rum så sent som år 1855.
Namnet Stegla kommer från ordet "stegla", som betyder att man hänger upp en avrättad persons kroppsdelar till allmän beskådan.
– Det var något som gjordes i avskräckande syfte. Ibland hade man publik vid själva avrättningen, säger Veronica Palm, biträdande museichef på Västerviks museum.
Det är också förklaringen till att många galgbackar låg centralt, nära en större väg.
I Ljungbergs arkiv på Västerviks bibliotek går det att läsa mer om den sista avrättningen i Gamleby: "Ett skådespel af denna rysvärda art, som numera lyckligtvis högst sällan vankas, men som af mengden, eget nog, med så mycken begärlighet åses, företedde sig sistl. onsdag i vårt grannskap, nemligen å Rödja egor vid Gamleby Köping, då Carl Johan Wimmerstedt, af tattarstam, undergick sitt ådömda straff – halshuggning. C.J. Wimmerstedt har för 2, 1/2 år sedan, tillsammans med sin broder, mördat valackaren D. Hultqvist."
Texten är hämtad från Westerviks Weckoblad, den 13 oktober 1855. Bestraffningen, alltså halshuggningen, skulle ske på Tjust härads avrättningsplats, då brottet begicks i Blackstad socken.
Innan man började avrätta brottslingar vid Stegla låg galgbacken på Tallåsen, mellan Gamlebyviken och Garpedansberget, enligt Gamleby Hembygdsförenings hemsida.
I Västerviks församlings dödbok 1748 har prästen skrivit om avrättningen av en man som hette Israel. Han hade "på ett våldsamt och hiskeligt vis" dräpt styrman Törning på Anders Olofssons krog. Israel halshöggs på den nya avrättningsplatsen en fjärdingsväg mil ifrån staden vid stora landsvägen. Källa: Västerviks kyrkoarkiv, C:4 (1747-1769) sidan 33. Bildkälla: Arkiv digital
I Västervik låg en avrättningsplats på Stora torget, nära tinget. En av de sista avrättningar som finns beskriven skedde här 1736, och den som fick sona sitt brott med döden var en båtsmanslärling, 18-årige Axel, som ska ha gjort sig skyldig till tidelag med en häst. Det skedde i Bergebo en söndag, och upptäcktes av en bondhustru som stannat hemma från mässan. Hon och ytterligare två personer bevittnade brottet genom en vädringsglugg i köket.
I boken "Historiskt hittegods" av Ingvar Öfverberg beskrivs att den djupt ångerfulle Axel någon vecka senare ställdes inför rådstugurätten, och erkände att han haft "beblandelse med ett sto". Ett halvår senare ställdes stupstocken ut på torget utanför rådhuset i Västervik. Redan i gryningen hade många nyfikna samlats för att titta på. Efter att två präster bett för Axel och "styrkt honom med vin" lästes domen upp. Axel fick en bindel för ögonen och leddes fram till stupstocken, där hans huvud höggs av med en silverblank bila. Stoet, som hette Svarta och hade hållits isolerad ett halvår, sköts vid samma tillfälle i pannan och dog på fläcken. Både stoet och Axel brändes sedan på bål.
Vid huset på Stångelandsgatan 14 låg avrättningsplatsen.
Några decennier tidigare, 1707, avrättades den 24-årige krigsfången Henrich von Ende på torget, dömd för att ha dödat krögaren Sven Krabbe. En historia som många Västerviksbor kanske känner till, då teatergruppen Teaterskeppet gjort en uppsättning om fallet.
Även långt efter 1736 skedde avrättningar i Västervik, men utanför stadskärnan. Det fanns en rättningsplats mot den gamla landsvägen in mot stan – men det är oklart exakt var den låg. Enligt släktforskaren och författaren Eva Johansson finns uppgifter om att den kan ha funnits i en skogsbacke efter gården Gåserum, mellan Didrikslund och Västralund. Uppgifterna är dock osäkra, och läsare som vet mer får gärna höra av sig till tidningen.
Här någonstans låg avrättningsplatsen i Stångeland.