Inbäddad i grönska. En dag på jobbet.
15 meter upp i den gamla linden hänger Johan Hansson ut över en gren som ska kapas. Därifrån har han fin utsikt över Västerviks Gamla kyrkogård från 1836.
Det här trädet är det största som är kvar bland de nyplanterade. Det står alldeles intill nyrenoverade Sankt Markus kapell och ska snyggas till lite. Vattenskott på stammen ska bort, liksom korsande grenar som skaver eller växer in mot kronan.
I det gröna repet har Johan Hansson tagit sig upp genom bladverket och säkrat sig med dubbla fästpunkter. Från sin sittsele använder han den japanska handsågen och den lätta motorsågen. När drönaren surrande filmar honom faller gren efter gren faller ned vid gravplatserna.
Det är ett halvdagsuppdrag på Johans höjdarjobb, med god utsikt över folk i Stadsparken, trafiken på Storgatan och bygget på sjukhusområdet.
Vid årsskiftet sa han upp sig från anställningen som ventilationstekniker, för att satsa fullt ut på sitt enmansbolag, Treeguys.
Johan jobbar med det han brinner för och det går så bra att han kan leva på det. Han fäller träd från marken, kapar ner dem bit för bit eller beskär dem efter behov, såväl barrträd som lövträd av olika typer.
– Det känns befriande att få jobba på olika platser och ställas inför olika problem. Jag lär mig hela tiden. Förhoppningsvis kan jag anställa någon om några år.
Ingen svindlande höjdrädsla?
– Jag visste faktiskt inte hur jag skulle reagera. Men jag tänker inte på det. Jag är så fokuserad där uppe, svarar han.
Som en liten prick i det stora trädet syns Johan Hansson.
Han måste vara noggrann. Med ett rep runt stammen och ett fäst högt upp kan han klättra ut på en gungande gren, alltid med minst 80 procent av vikten i repen.
– Jag jobbar aldrig ensam. Om det blåser kraftigt går jag inte upp eller om jag är trött eller stressad någon eftermiddag. Det har hänt att jag åkt ned om jag inte varit hundra eller inte varit utsövd, berättar han när han småsvettig kommit ned på marken, fällt upp visiret och tagit av öronkåporna.
Han är klädd i reflextröja, sågskyddsbyxa, kängor och handskar. Sittselen runt midjan är fylld av karbinkrokar för de repen med olika låsfunktioner.
Utrustningen måste kontrolleras noga.
Under 13 år jobbade han extra, på kvällar och helger, som skogshuggare, oftast med att städa bort träd som angripits av granbarkborren. Med den bakgrunden, motorsågsvana och intresset för skogen låg det här yrket nära.
– Det är jobbigt, inte för vem som helst. Att klättra upp gör mig andfådd. För att orka tränar jag mycket och tar hand om min kropp så jag kan hålla på till pensionen.
Trots att Johan är ny i branschen hjälper han till med utbildningarna på arboristskolan i Sörmland. Det är brist på arborister i landet när många vill vind- och brandsäkra sina hus från träd som kommit för nära.
Johan Hansson sa upp sig för att satsa helt på sitt stora intresse.
Att jobba med naturen föder en del tankar. Om hur träden mår när Västervik i ett allt varmare klimat glider från växtzon två till ett.
– I stadsmiljön är de viktiga för att ge skugga, kyla marken och skapa en lugnande inverkan. Men träd i stadsmiljö blir mera stressade och mår sämre än de i naturen. De får en kortare livslängd och behöver lite extra tillsyn. En del behöver tas bort för att gynna andra.
Omtanken om träden har gjort att Johan bromsat kunder från att kapa i onödan, trots att han gått miste om inkomst.
Från lindens trädkrona kunde han också konstatera att lövträden i stadsparken börjar bli lite åldersstigna...
Höjdrädslan har inte Johan Hansson känt av. Han är så fokuserad på uppgiften.