- Jag är som en hönsmamma här, men det är inte så att jag daddar med dem. Jag springer inte ärenden. Jag vill att de ska klara sig så mycket det går själva, säger hon och ler.
Hon har precis försökt förklara för en ung kille att han måste gå till tandläkaren. Den unga killen visar sig bara kunna ryska. Då pratar Kristina på svenska. Och pekar mot dörren. Han har fått en karta med sig.
- Vi har tillgång till tolkförmedling. Det fanns ingen ledig nu. Det funkar ganska bra med kroppsspråk också, säger hon och pekar på klockan till den unga killen som är på väg ut ur mottagningsenheten på Lysingsbadet.
Det finns 300 platser för asylsökande på Lysingsbadet. Hon berättar att de flesta sover, äter under dagarna. Och de flesta kommer varje dag till henne och vill prata om något. Hon berättar att hon vill att de asylsökande ska lära sig hur det är att leva i Sverige så fort det går.
- Jag vill ge dem vingar så de kan flyga själva. Då måste man vara lite tuff ibland också och ställa krav. Samtidigt är man inte mer än människa själv.
Efter 26 år i branschen har hon lärt sig att vara professionell.
- I dag kan jag leverera negativa besked och leva med det. Jag inbillar mig att jag ändå tillfört något till den människans liv genom att vara den jag är. För det mesta är detta ett underbart jobb. Man beundras av människor som sätter allt på ett kort. Och de här människorna får mig att förstå hur bra jag själv har det. Det är en god kännedom att ha med sig i livet.