Under vårens sista onsdagsklubb på Erik Hultgrens bokhandel var Simon Häggström, mannen bakom den uppmärksammade reportageboken "Skuggans lag", en av gästförfattarna. Boken skildrar människor som stora delar av samhället aldrig ser, eller rentav blundar inför – de prostituerade, sexköparna och hallickarna.
Människor som Simon Häggström, som är chef för Stockholmspolisens prostitutionsgrupp, möter varje dag.
– Jag ville ge dem ett ansikte. Det pratas om att prostitutionen ökar eller minskar, men vi glömmer bort att det här är människor av kött och blod. Både de som blir utnyttjade, och de som utnyttjar.
I boken får läsaren ta del av ett 20-tal av de fall som Simon Häggström och hans arbetsgrupp ställts inför, men även Häggströms egna personliga reflektioner. Han hoppas att boken ska bli en ögonöppnare, så att fler inser vilket enormt utbrett problem trafficking är – och att det förekommer överallt.
– Det är inget storstadsfenomen. Det existerar även i Västervik. På landsbygden finns inte poliser som är specialister på detta, så här får de vara mer ifred.
En annan drivkraft är att slå hål på fördomar. Många – framför allt män, enligt Häggström – tror att prostitution kan ha inslag av frivillighet, och att det finns kvinnor som säljer sex för att de vill det, eller för att få en sidoinkomst. Något som Simon Häggström kraftigt dementerar. Däremot kan fattigdom driva människor in i prostitution. Åtta av tio kvinnor som prostitutionsgruppen möter är från Rumänien – av det enkla skälet att det är ett av Europas fattigaste länder.
Onsdagsklubbens gäster fick även ta del av Simon Häggströms resa från den frikyrkliga uppväxtmiljön i Stockaryd utanför Sävsjö till livet som polisaspirant i Stockholms innerstad. Den första tiden i polisyrket beskriver han som "en käftsmäll", då han tidigare knappt sett en narkotikapåverkad person. Nu blev såväl narkomaner som utsatta prostituerade en del av hans vardag. En vardag som kan vara tuff att smälta – Simon Häggström berättar att han går i terapi varje vecka – och skrivandet blev en slags ventil.
– Jag reser också mycket. Stockholm är vackert, men det kan vara svårt att se det vackra i stan när jag sett dess baksidor. Men det positiva finns också, när vi lyckas lyfta ut någon av de här kvinnorna till ett bättre liv. Då är det värt allting.
Under onsdagsklubben föreläste även överläkaren Christian Unge, som bland annat jobbat för Läkare utan gränser – men även skriver thrillers. Under våren gav han ut sin tredje bok, Saharasyndromet.