Morteza Karami är rädd att den dagen han flyger till Afghanistan ska bli den sista dagen i hans liv.
När Morteza Karami var i tolvårsåldern flydde hans familj kriget i Afghanistan. De hamnade i Iran. För att ge Morteza chansen till ett bättre liv bestämde hans pappa några år senare att han skulle skickas till Sverige. På så sätt skulle han även kunna hjälpa familjen som stannade kvar i Iran; mamma, pappa och två bröder.
– I mitt land blir man ingenting. Man jobbar hela livet, med tunga och jobbiga jobb, tills man dör. Mitt mål var att komma till Sverige, stanna här, plugga och få ett arbete. Jag vill bara ha trygghet och frihet, säger Morteza när vi träffar honom i början av juni, strax efter att han fått ett slutgiltigt avslag på sin ansökan om permanent uppehållstillstånd.
Alla Mortezas kompisar som åkt till Sverige tidigare hade fått uppehållstillstånd direkt. Familjen trodde därför att chanserna var goda att få stanna. Men avslag följde på avslag för Morteza, som samtidigt etablerade sig alltmer i Västervik. Han gick i skolan, skaffade sig vänner och lärde sig att prata bra svenska. Den tillfälliga gymnasielagen gjorde att han fick stanna ytterligare några år.
– När jag sedan slutade gymnasiet hade jag sex månader på mig att hitta ett fast jobb, då skulle jag få uppehållstillstånd. Det är svårt för svenskar, hur skulle jag som är utländsk kunna få det så snabbt? Exakt dagen jag slutade började jag söka jobb, överallt i Sverige. På några månader sökte jag 500 jobb.
Morteza fick flera vikariat i olika städer, men inget som ledde till en anställning. Vid ett tillfälle flyttade han till en mindre ort i Västerviks kommun där han blivit lovad en fast tjänst – ett löfte som inte infriades.
Till slut fick han ändå en tillsvidareanställning, inom hemtjänsten i Västervik. Men då var det för sent. De sex månaderna hade redan passerat.
Migrationsverket anser inte att Morteza Karami har tillräckliga skäl för att få stanna i Sverige.
Situationen i Afghanistan har förvärrats sedan talibanerna tog över landet 2021. Utrikesdepartementet har länge avrått från resor till landet, men uppmanar sedan talibanernas övertagande alla svenskar som befinner sig i landet att åka därifrån. Rådet gäller tills vidare.
Migrationsverket har samtidigt gett alla som fått utvisningsbeslut en chans att pröva sina asylskäl på nytt. Fler anses vara i riskgrupp och bland annat är kvinnor så utsatta så att de ska få asyl enbart på grund av sitt kön. Hbtqi-personer, religiösa ledare, konvertiter och journalister är andra som anses vara i riskgrupp.
Men Morteza ansågs inte ha tillräckliga skäl för att få asyl. Migrationsverket har därför slagit fast att han ska utvisas till sitt ursprungliga hemland, och inom fyra veckor ska han ha bokat sin resa. Nu finns inte längre någon möjlighet att överklaga.
Morteza har kämpat hårt för att komma in i det svenska samhället och göra rätt för sig. Att utvisas till Afghanistan, där han inte har någon familj eller ens några släktingar kvar, känns som en dödsdom.
– Jag är livrädd. Jag vill aldrig tillbaka till Afghanistan. Jag är hazar, och min familj är shiamuslimer, talibanerna är sunnimuslimer, och sunni dödar shia. De dödar människor, och tar deras kvinnor. Jag vet hur det fungerar där.
Han låter uppgiven.
– Den dagen jag flyger tillbaka till Afghanistan kan bli min sista dag i livet.
Morteza Karami kom till Sverige för åtta år sedan från Iran. Nu utvisas han till Afghanistan.
Det svenska systemet för vem som får asyl och inte känns orättvist, tycker han.
– Jag har bott åtta år i Sverige och lärt känna folk från olika länder. Många som var dåliga personer och gjorde dåliga saker fick uppehållstillstånd, och sådana som var duktiga i skolan och jobbade fick avslag. Det gör mig förbannad.
Morteza vet inte vad han ska göra nu. Han har svårt att sova om nätterna och oroar sig. För sig själv, men också för sin flickvän som flyttat till Västervik från Stockholm för hans skull. Hur ska det bli för henne om han tvingas lämna landet? Flickvännen har försökt hjälpa Morteza på olika sätt och han har även fått juridisk hjälp genom en advokat som tilldelades honom från Migrationsverket. Morteza menar dock att advokaten missade flera möjliga skäl man hade kunnat åberopa, och att han aldrig riktigt fick någon chans.
Nu står det sista hoppet till att få någon slags rättslig hjälp via Röda Korset.
– Jag hoppas att det kan lösa sig. Jag blir ledsen och besviken ibland men jag är en person som inte ger upp. Jag kommer att fortsätta kämpa.