Det är fjärde gången de får i uppdrag att rita och bygga ett av hotellets rum.
I år, på grund av det osäkra läget med coronapandemin, blir det lite annorlunda, förklarar Christian Strömqvist.
– Det blir något färre sviter än normalt och någon tävling om uppdragen har inte utlysts.
I stället har man från Ishotellets sida valt att bjuda in ett antal konstnärer som byggt sviter för hotellet förut. Företrädesvis svenska konstnärer.
– Det var ju en inbjudan som vi inte kunde tacka nej till, säger Christian Strömqvist som ser fram emot att få ta sig an uppdraget.
– Det ska bli jätteroligt! Det var sju år sedan vi gjorde detta senast.
Sviten ska heta "Paradice lost". Medvetet felstavat (för att få in ordet is/ice).
– Vi tar helt enkelt med oss lite Göteborgshumor upp till Kiruna, säger Christian och skrattar.
Men även om det var flera år sedan konstnärskollegorna besökte Jukkasjärvi senast så var det däremot inte länge sedan de arbetade med materialet is.
Det är nämligen Christian Strömqvist och Karl Johan Ekeroth som ritat och byggt årets upplaga av Isbaren i Stockholm.
Också detta ett uppdrag från Ishotellet. Baren hittar man på Hotell C, bredvid Centralstationen, vid Vasaplan.
I likhet med vad som gäller för Ishotellets sviter är byggmaterialet isblock från Torne älv.
– Från hotellets sida önskade man att vi skulle lyfta fram svenska innovationer i år, både sådana som många känner till och sådana som kanske inte är så välkända.
– För inspiration tittade vi bland annat på gamla patentansökningar och ritningar. Det var roligt att se vilken typ av estetisk som användes då det begav sig.
Resultatet blev bland annat ett blixtlås i jätteformat genom vilket man kan kliva in för att ta sig en drink.
– Skulpturerna i baren är tänkta att ge mer av organiska upplevelser medan installationerna är mer tekniska och rumsliga, säger Christian Strömqvist.
Åter till det kommande projektet "Paradice lost".
Christian avslöjar att man bland annat kommer att finna en övergiven korvkiosk i rummet, med ett stort träd som vuxit in över den.
– Det ska inte vara uppenbart vad som hänt här, om det är något positivt eller något hemskt.
– Det kommer att bli fint. Vi vill alltid försöka att skapa upplevelser åt besökarna. Tanken är att de kliver in i berättelsen och blir en del av historien.
– Vi skapar sällan mänskliga figurer. Människorna är ju de som vistas i rummet. Och kring dem bygger vi rekvisita. Att gå in i sviten ska vara som att kliva in i en tredimensionell målning, säger Christian Strömqvist.
Hur är det att arbeta med is och snö?
– Det är en speciell upplevelse som ger mersmak. Is och snö har ju ingen fiberriktning vilket gör arbetet både enkelt och svårt. Det är lätt att göra misstag som sedan är svåra att reparera.
– Det låter på ett speciellt sätt när man skär i isblocket med ett vasst isjärn. Det är lätt att förlora sig i arbetet. Man tappar känslan för tid och rum. Timmarna springer iväg.
Christian, som flyttade från Västervik strax efter studenten, bor sedan länge i Göteborg. Numera undervisar han i design på HDK Valand (Högskolan för konst och design). Samma högskola som han själv studerade vid.
Har driver också designföretag PinPin studio tillsammans med kollegan och forne kursaren Karl Johan Ekeroth.