Föreställningen började med att Sebastian Liljedahl stod vänd mot den röda husväggen. Iklädd en lång svart dräkt och vitt ansikte, vände han sig sakta, sakta om. I händerna höll han rosblad och runt halsen hängde ett rött tygstycke. Under en halvtimme, rörde han sig långsamt över området utanför caféet. Han satte sig vid ett bord, la sig i gräset och balanserade på berget, allt med lika stilla och harmoniska rörelser.
– Dans handlar inte om rörelser, utan det handlar om stillhet, säger Sebastian Liljedahl, efter föreställningen.
Dansformen heter Butoh och kommer från Japan. Sebastian Liljedahl fick upp ögonen för dansen, när han var på en föreställning med bandet Sankai juku, 1985.
– Det var chockerande. Jag skulle säga att dansen hittade mig, mer än att jag letade efter den.
När han framför sina rörelser, sker det aldrig med en uttänkt koreografi.
– Jag vet aldrig vad jag ska göra när jag börjar. Jag har såklart basen, men dansen uppstår medan jag utför den.
Sebastian Liljedahl, som bor i Odensvi, har ofta besökt Lofta Café och en dag frågade han om han skulle få uppträda där.
– Det är så fantastiskt här. Jag såg stenarna och tänkte att här vill jag dansa.