– Den har minskat på grund av hyggesbruk, eftersom den trivs i äldre skogar. Om man öppnar upp markerna blir det för torrt och sedan kommer hyggesvegetation som skuggar ut knäroten. Vi har sett att den försvunnit helt, för att inte komma tillbaka i dessa områden.
Det är därför den hittas i det som Unell kallar gamla bondskogar, skogar som har skötts mer traditionellt, och där träden tagits ner på ett mer skonsamt sätt.
– Det handlar också om att arterna är beroende av varandra och får med sig sådana som trivs i den här miljön, säger han.
Magnus Kasselstrand är engagerad i Tjust fågelklubb och en av dem som är ute och inventerar skogar som anmälts för avverkning.
– Jag vill att fler generationer ska få uppleva skogen och att vi inte bara ska ha naturreservat och trädodlingar, säger han.
Med det menar han inte att den skog som finns inte ska brukas.
– På 50-talet började man gå över från självsådd skog till hyggesbruk och planteringar, eftersom man kom på att det var effektivare. Men dag efter dag försvinner den gamla skogen, den som brukades och betades av djuren.
Martin Unell håller med om att om skog brukas på ett mer småskaligt och försiktigt sätt, så skulle inte knäroten vara hotad.
– Jag skulle också vilja råda markägare att lära känna sin skog och de arter som finns där, så att man inte överraskas av att det finns något skyddsvärt där.